Svart på vitt

Jag vaknade tidigt i morse av att jag var jättekissnödig (intresseklubben antecknar), sen tänkte jag att det skulle vara skönt att somna om igen.
Då började min näsa rinna helt oprovocerat så jag var tvungen att hämta papper.
Jag torkade den dumma näsan och lade mig i sängen igen, då ringde Martins väckarklocka och båda ungarna vaknade.
Bra start på dagen.
När Martin åkt till jobbet åt jag och barnen frukost, sedan gick Ellioth ut och lekte.
T kom innan lunch så vi fikade lite, sedan tog hon och jag barnen med till Mariebergskogen.
Vi lekte i lekparkerna, tittade på djur, fikade och badade.
Barnen har varit ganska busiga hela dagen så jag tror att jag och T kommer sova som stenar inatt.
När vi kom hem hade Lowe däckat i bilen och Ellioth var helt slut.
Martin kom hem strax efteråt och då var vi tvungna att åka och handla mat.
Det blev tacos till middag idag, gudomligt gott när man var helt utsvulten.
Efter maten gick Martin och Ellioth ut och lekte en stund.
Jag badade Lowe inne i stället.
Han är så söt när han badar.
Han häver sig upp på kortsidan av badkaret, pussar på väggen och släpper sedag taget och glider ner på mage rakt ner i vattnet. Ungefär som en säl.
Han skrattar lika högt varje gång.
Nu sover han gott.
Ellioth och Martin sitter i soffan och tittar på tv, men snart ska jag byta kanal för dom.

Idag hände en märklig sak som jag fortfarande sitter och muttrar över.
När jag gick ner och öppnade porten åt Ellioth idag kom en kvinna, ca 45-50 år, fram till mig.
Hon berättade för mig att vi är grannar (vägg i vägg).
Hon berättade också för mig att hon tycker att huset är väldigt lyhört.
Vid det här laget är jag bara förvirrad.
Hon nämnde att det kanske inte är så konstigt om det låter inifrån oss om vi har två barn.
Allting hon sade denna kvinna, sade hon med ett milt men gnälligt tonfall, liksom elakt.
Jag berättade för henne att under de veckor som vi har bott här så har vi knappt varit hemma.
Vi spelar dessutom bara musik på dagarna, vi sover nämligen på kvällar och nätter, och barnen för inte så mycket väsen, inte mer en andra barn.
Det finns ju faktiskt den möjligheten att det är någon annan i detta hus som låter, så varför hon pekar ut oss vet jag inte.
Jag vet att vi är oskyldiga och inte har gjort något fel, men att hon kommer och helt oprovocerat gnäller på att vi för väsen gör mig en smula förbannad.
Nu har jag gnällt färdigt.

"Det är så erbarmligt lite
en människa kan förstå.
Man skulle ej grubbla och tänka
men tänker och grubblar ändå.
Och dagarna fogas till veckor,
veckorna fogas till år.
Man skulle ej snärjas av grubbel
så hastigt som livet går."