Det har inte varit en bra dag idag.
Igår kväll kom det igen.
Svårt att andas, hjärtklappning & okontrollerade tankar.
Jag försöker ta kontrollen, men jag kämpar förgäves.
Tankarna vinner och tar över min kropp.
När Martin och barnen gått i morse gick jag och lade mig igen och sov till klockan 11.
Jag skulle ha gått till skolan idag.
Men min kropp sa ifrån, jag hade ingen energi.
Min fina T kom och drack kaffe med mig.
Vi pratade och livet och om våra familjer.
Vi kom varandra lite närmre.
Idag fick jag hemlängtan igen.
Jag önskar vi kunde flytta hem.
Jag vill ha min familj nära, för just nu behöver jag dem mer än någonsin.
Jag saknar öppna förskolan.
Jag saknar mina vänner.
Jag önskar att Martin kunde få ett bra jobb, så vi kunde flytta nu, men det verkar som om vi kommer bli kvar här länge.
Den tanken kväver mig.
Jag ville inte flytta hit, och försöker fortfarande anpassa mig.
Men jag ser ingen framtid här, när jag säger att jag gör det så ljuger jag för mig själv.
Jag vill inte bo här.
Jag vill inte.
När jag pratar med mamma i telefonen så låtsas jag att allt är bra, för jag vet att hon skulle må dåligt om hon visste hur jag mår just nu, och det är så lätt att dölja på telefon.
Jag har visst blivit en hejjare på att låtsas.
"Tonar i natten ej klagande sånger,
hörs ej en vemodig spröd melodi,
som ej är fylld utav smärta och ånger,
endast med längtan, med längtan uti?
Stjärnor, i blånande rymder ni vandra,
i det oändligas vidder ni bo --
Längta ni, stjärnor, o säg, som vi andra
efter att vila i tystnad och ro?"
Kommentarer