Uppdatering.

Jag har inte skrivit på flera dagar, och det är olikt mig.
Men jag har mått dåligt ett tag nu och har insett hur beroende jag har blivit av både internet och mobiltelefon.
Jag blir jagad hela tiden, svarar jag inte så tror folk att det har hänt nåt.
Jag kan inte vara tillgänglig jämt!
Så i torsdags åkte vi bort.
Jag har haft mobilen avstängd och inte varit inne på internet ett enda gång.
Jag tror att det har gjort mig gott.

I tordsags skulle vi ha tittat på majbrasan, men de tände den så sent, så barnen gav upp och ville sova.
Vi hörde raketerna på avstånd, alltid något.

I fredags lekte vi i solen mest hela dagen.
Martins bror fyllde år, så det kom lite gäster.
Vi åt god mat och fikade.
På kvällen satt hela familjen jansson, jag och barnen och tittade på film.
Mysigt.

Igår var det vackert väder igen.
Martin lät mig sova länge, jag älskar honom för det.
Mina tabletter gör mig så fruktansvärt trött.
Det känns som om jag går omkring i en dimma.
Martin och jag började bygga på en trädkoja till Ellioth.
Han tyckte själv att han inte behövde hjälpa till.
Martin skulle gå och hämta verktyg och ropade på Ellioth och sa att han skulle hjälpa till, då kläcker Ellioth:
"Har du inte två händer eller!?"
Martin och jag tog en roadtrip i skogarna för att få Lowe att somna,
jag hann tänka hundra triljoners tankar under den tiden vi satt i bilen.
Jag blev nedstämd.
Jag tänker för mycket.
På kvällen lagade Martin och jag mat till hela familjen Jansson.
Vi är bäst på att laga mat.
Det var uppskattat.

Idag byggde vi klart Ellioths koja och han döpte den till "död mans grav",
jag gillade inte att Martin tutade i honom det.
VI grillade korv och fikade.
Vi gosade med lammen i hagen.
Gick på promenad.
Gungade gungbräda.
Gjorde sandkakor.
I eftermiddags åkte vi och handlade, för att sedan åka hem.
Det var skönt att komma hem till ett städat hem, så man bara kunde slappna av.

I det stora hela har helgen varit bra.
Men jag har ägnat för mycket tid åt tankar och cigaretter.
Jag har varit i stort behov av närhet och har inte fått det.
Det är som om min kärlek inte klarar av att ge mig närhet när han är med sin familj.
För så fort vi kom hem tog han mig i sina armar, efter att han hela helgen stött bort mig.
Nu ska jag sluta tänka.
Bara för en lite stund.
Det gör bara ont.

Age quod agis...


Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: