Svart på vitt

Hur mycket jag än anstränger mig så kan jag inte komma ihåg min absolut första kyss,
så jag tänkte bjuda på historien om min och min mans absolut första kyss för den minns jag som om det var igår.

Det var andra gången vi träffades.
Han kom med tåget från Värmland och jag stod och tog emot honom på tågstationen i Norrköping.
Han pratade inte så mycket, det hade han inte gjort första gången vi träffades heller men det gjorde ingenting.
Det räckte med att titta på honom så pirrade det i magen på mig.

Under middagen förstod jag inte varför han inte åt någonting, men jag frågade inte varför, då visste jag ju inte allt jag vet nu om vad han äter och inte äter.
På kvällen såg vi på "jag vet vad du gjorde förra sommaren" och jag passade på att krypa närmre honom i soffan och ta hans hand i min.

Klockan blev mycket och vi gick in på mitt rum för att gå och lägga oss (första gången vi träffades fick han inte sova över för sina föräldrar).
Jag tog chansen, det var nu det gällde.
Först gav jag honom en kram, jag höll om honom och han skakade som ett asplöv i vinden.
Det är verkligen inte någon överdrift, han skakade verkligen och än idag kallar jag honom för asplövet.
Jag höll honom hårt och länge och försökte få honom att slappna av.
Vi stod där i två timmar sedan släppte jag taget lite och kysste honom.