Svart på vitt

Mamma:
Min mamma har nästan alltid varit mer som min bästa vän, ibland behandlar hon mig dock fortfarande som 13 år när hon kan fråga i telefonen om jag har gått ut med soporna.
Hon har fått stå ut med ganska mycket genom åren, jag var nog inte världens roligaste tonåring.
Jag frågade alltid om lov, det var ju snällt, men sade hon nej så sket jag i det och gjorde som jag ville i alla fall.
Jag har fått hjälpa min mamma mycket med, jag har varit hennes mamma också....

Pappa:
Tyvärr har jag inte så mycket kontakt med min pappa.
Vissa anser att jag borde ringa och besöka honom oftare, dock verkar han inte veta själv hur man lyfter på en telefonlur.
Han har en svår ögonsjukdom och ser ingenting längre, det är klart att det gör ont i mig att han mår så dåligt över detta, han hade ju kört lasbil i hela sitt liv och sedan kunde han inte göra någonting längre.
Men jag tycker också att han borde ge mer av sig själv, till mig och till mina syskon.
Han är ju min pappa, jag vill att han ska bry sig om mig.

Det finns så mycket mer att skriva, men jag känner inte att jag borde skriva mer nu.
Alla har vi våra hemligheter och lik i garderoben, och dem får man hålla för sig själv....