Vid den här tiden för 6 år sedan var jag på väg till förlossningen med hemska värkar (tyckte jag då) för att föda mitt första barn.
Pappa Martin var på väg med tåget från Värmland.
Det var en regnig höstdag, men ibland kom solen fram och lämnade en stor regnbåge på himlen.
Jag hade både Martin och min mamma vid min sida.
Jag var lite smått förvirrad eftersom jag aldrig hade fött barn förut, jag förstod mig inte på alla konstiga känslor i kroppen.
Trots min spruträdsla lade dem en epidural (ryggmärgsbedövning).
Efter många, långa timmar föddes ett vackert gossebarn 22:19.
Jag minns att jag grät hela natten bara för att jag tyckte att han var så vacker.
Himlen hade förlorat en av sina vackraste änglar, vi gav honom namnet Ellioth.
2010-10-06
Kommentarer