Svart på vitt

Det är 22 dagar kvar tills Martin ska på arbetsintervju och nu blev det genast mycket att tänka på.
OM han skulle få jobbet, så måste jag studer i Norrköping, om han inte får det måste jag plugga här.
Jag måste alltså sitta och söka till två olika universitet idag, i två olika städer, oviss om framtiden.
Sedan är det ju det här med dagis och skola, det ska ju också bytas i sådana fall, det kan man inte vänta med hur länge som helst heller.
Lägenhet tror jag att det går att lösa rätt fort eftersom vi flyttar från en annan stad.

Jag önskar att jag fick börja packa på än gång, men så var det ju det här med att jag inte vill ha för höga förväntningar.
Men hela mitt jag vill bara skrika och gråta av lycka att den här öppningen äntligen kom, som jag har väntat.
Jag har suttit och letat arbete åt Martin i Norrköping i snart tre år, i hopp om att få flytt hem.
Nu är det så nära att jag nästan kan ta på det.
Det är kommer bli 22 väldigt långa dagar.