Svart på vitt

Idag när jag vaknade kändes det som om jag var bakfull, jag är inte kompis med dem här tabletterna.
Jag längtar tills dem gör det dem ska i stället för att ge mig dumma biverkningar innan kroppen vant sig.
Jag har ju inget tålamod för fem öre!
Jag är verkligen inte speciellt pigg heller för den delen.
Det som är bra är att Theodor sover ganska mycket på förmiddagen, så jag har ett par timmar på mig att bli människa. På eftermiddagen när dem andra två barnen kom hem gick vi ut i lekparken där jag blev bjuden på kaffe av en granne.

Idag sökte jag en ny lägenhet också, i brist på annat.
Den är bara 12 kvm större än den vi har, men den är bättre planerad.
Stor hall, större barnrum, två toaletter, grovkök med plats för tvättmaskin, många garderober.
Jag ger mig inte fören jag får den, får jag den inte kommer jag nog gråta en skvätt.

Idag gjorde vi också ett nytt försök att köpa däck till min cykel,
Martin var helt säker på att det var rätt den här gången, vi hade med det gamla däcket till affären.
När vi kom hem packade jag upp varorna och Martin kollade om däcket passade.
Jag hör en djup, lång suck som efterföljs av diverse svordomar så att det var läge att hålla för Lowes öron. Det var fel, IGEN!!

Han var helt rasande på cykeln och tog med sig Ellitoh och fiskade i stället.
Nu har jag tänt ljus i hela lägenheten och ska försöka slappna av lite, diskerna får helt enkelt stå på diskbänken en stund till.