Nollställd.

Jag önskar att jag kunde berätta för dig vad som finns allra längst in i mitt hjärta.
Jag önskar att du förstod vad som pågår i mitt huvud.
Jag tror nog att jag är lite rädd för vad du ska säga,
om du säger något alls.
Jag vet att du inte förstår,
jag är inte lätt att leva med.
Det har gått så långt att jag inte riktigt vet någonting längre,
jag vill egentligen inte vara ensam,
men det känns oftast bäst om jag bara umgås med mina barn.
Dem dömer mig inte.
Jag är ett flockdjur,
jag behöver min familj.
Jag behöver få flytta hem.
Jag behöver få känna mig trygg.

Vi behöver en nystart.

Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: