Svart på vitt

Igår tog jag bussen upp till universitetet och mötte upp en vän.
Han visade mig direkt till det godaste kaffet, det gillar vi!
Han visade mig också vägen till mina lektionssalar, jag var så nervös att jag hade kramper i magen.
Min grupp är inte stor, den är lagom och människorna verkar vara helt fantastiska.
Universitetet är enormt, som en jättestor labyrint med människor överallt.
Den första tiden kommer jag hålla hårt i mina universitetsvana kurskamrater så att jag inte tappar bort mig.
När dagen var slut ville jag inte åka hem!
Jag är så förväntansfull och ivrig över att få lära mig.