Svart på vitt

Jag sitter i soffan med datorn i knät och en kaffe latte på armstödet bredvid mig.
Solen lyser in genom fönstret rakt på mitt ansikte.
Livet borde kännas bra just nu, det är det väl för det mesta...men någonting känns fruktansvärt fel.
På torsdag går första flyttlasset, det börjar bli så verkligt nu, jag kommer inte gå på gatorna här mer...

När jag flyttade hit för 3,5 år sedan kändes det konstigt att promenara i kvarteren där vi bodde, det kändes så fel, det var okända gator. Nu däremot känns det så rätt och jag trodde aldrig jag kunde känna så för den här staden.
Om jag kunde ta tillbaka alllting så hade jag förvånadsvärt nog gjort det....
Nu ska vi börja om från början där vi en gång startade, snälla säg att allt kommer bli bra....