Svart på vitt

Det är redan fredag, hur gick veckan så fort?
Jag hade en diskussion med Ellioth för några dagar sedan då han undrade hur man ska göra för att veckorna ska gå fortare.
Jag berättade pedagogiskt för honom att man inte kan stressa veckorna, men Ellioth är envis och ville inte alls lyssna på vad jag sa.
Jag förmodar att han kom på nåt sätt att stressa veckorna, vart tog annars denna vecka vägen!?
Jag känner mig så stressad just nu.
Jag måste egentligen sitta och plugga hela helgen, men min fina J kommer till mig i morgon!
Jag kan ju inte sitta med näsan i bäckerna då.
Vi har ju inte träffats på hur länge som helst.

Har du någon gång dömt en annan människa för fort? utan att faktiskt ha pratat med personen i fråga?
Det gjorde jag, men nu är jag vän med den fina människan.

"Trattkantarell, fåntratt.....eller bara tratt..."

Det känns som om jag helt har tappat motivationen till bloggandet.
Måste blogginlägg alltid vara intressanta?
Dagens inlägg kommer inte att vara det så om du var ute efter skvaller och smaskiga detaljer, sluta läsa nu.
Skolan tar upp mycket av min tid nu, jag har hittat väldigt goa vänner som jag trivs med.
När man inte är i skolan så vill man ju ta hand om sin fina familj och så måste man ju självklart göra sina läxor.
Jag är fortfarande helt slut på kvällarna, jag orkar inte vara uppe efter 22:00.
Magen växer i en rasande fart, jag har putmage.
Funderar på att flytta in på toaletten, så jag slipper springa så långt varje gång jag blir kissnödig.

I helgen kanske min fina J kommer hit och sover över. Jag håller alla TVÅ tummar jag har.
Martin funderade på en inflyttningsfest i helgen också, men den lusten har inte infunnit sig hos mig.....
Jag har blivit så tråkig.
TRÄKIG.
Har ni något botemedel var god kontakta mig.

Great minds think alike.

Nu har jag varit sådär dålig på att skriva igen.
Skolan började i måndags, helt fantastiskt roligt, men jag har verkligen vart helt utpumpad på kvällarna.
Jag och barnen har vänt på dygnen totalt i sommar, så nu har vi varit utmattade av att få rutin på vardagen.
Det ger sig snart.
Skolan är som sagt helt fantastisk!
Jag har bra lärare och bra vänner, kan det bli bättre?
Barnen trivs jättebra på sitt nya dagis, vilket underlättar nu när jag studerar heltid.

Min mage växer och mår bra (14+5), det går fort.
Jag måste springa på toaletten hela tiden dock och så är min rygg öm...

Det har egentligen inte hänt så mycket sedan sist jag skrev, förutom att vi äntligen har köpt de sista möblerna vi skulle ha.
Idag har jag orkat skruva ihop en av tre hyllor.
Vi ska ta en heldag i morgon med att få i ordning på den här lägenheten en gång för alla.

Jag är fortfarande rökfri, två månader nu för att vara exakt.
Jag har märkt att mina naglar har blivit långa, jag bet jämt på naglarna när jag rökte.
På ett sätt är det skönt att vara rökfri, men varför kan jag sakna det så mycket?
Hur kan man sakna något som verkligen inte gör någonting bra för dig!?
Jobbigast är det just nu i skolan, alla står ute och röker på rasterna, jag brukade också stå där...
Jag kämpar.


Möt mig nu som den jag är
håll mitt hjärta nära dig,
gör mig till den jag ska bli
och lev i mig.

Idag var det dag nummer tre på barnens inskolning.
Det går hur bra som helst, vi kan lämna dom och gå därifrån.
Lowe charmar omkull fröknarna.
Ellioth håller på att introduceras i alla rutiner.
Martin och jag håller mest till i personalrummet.
Det verkar verkligen vara ett vettigt dagis, och jag hoppas det kommer kännas så hela tiden.
Jag börjar faktiskt bli lite nervös inför skolan på måndag, snart är det ingen ledighet på hur länge som helst.
Förra terminen var verkligen tuff och jag antar att denna kommer bli precis lika tuff den med.

T har varit här nästan varje dag och druckit kaffe med mig, tur det, för annars skulle jag inte göra nåt kaffe.
Sen jag slutade röka dricker jag knappt något kaffe alls.
T klippte mig idag, det blev fint, jag gillar osymmetriskt.

Nu är jag i vecka 14 (13 + 3).
När jag är hungrig mår jag illa,
när jag har ätit mår jag illa.
Vad gör man då!?
Om ett 2-3 veckor kommer jag börja känna sparkar, det ser jag verkligen fram emot.
I vecka 14 är kroppslängden 11,5 (huvud/stjärt). Tillväxten går nu i en rasande fart och först i v.22 avtar denna tillväxtspurt.
Mellersta delen av tarmen, som delvis legat utanför buken som ett bråck som buktar ut i navelsträngsroten, återvänder till bukhålan. Galla utsöndras till tarmen. Sköldkörteln producerar hormoner som är viktiga för tillväxten. De yttre könsorganen syns och är helt utvecklade till flicka eller pojke nu i vecka 14.


Ibland borde du tänka dig för lite mer. Faktiskt.

För några dagar sedan kunde ni läsa om våran granne som personligen kom och klagade över att huset är lyhört.
I fredags när Martin kommer hem från jobbet ligger det en lapp i vårat brevinkast.
Såhär löd meddelandet:

"Hej
Detta är grannen i 92:an. Jag pratade med er för någon dag sedan angående höga ljud från er lägenhet.
Jag vet att ni har barn och att det är svårt att anpassa. Jobbar natt så jag skulle verkligen uppskatta om ni kunde dämpa er lite på f.m.
Hälsningar C"

Jag blev så jäkla förbannad. Vad är det för människa vi har flyttat i bredvid!?!?
För det första har vi bara bott här i ett par veckor, och knappt varit i lägenheten under dessa veckor.
För det andra är barn barn!
På morgonen har mina barn sovit hela natten och är fulla av energi, men de gör inte mycket väsen av sig för de, och de är ju faktiskt barn. Vad vill den där kvinnan att jag ska göra!? ska jag säga till mina barn att "håll käften för grannkärringen vill sova?".
Ska inte mina barn få leka? Sjunga? Dansa?
De är ju för bövelen små!
För det tredje undrar jag hur hon kan veta att alla dessa ljud, som hon säger sig höra, verkligen kommer ifrån oss.
Ni kanske tycker att jag är barnslig som gnäller om det här, men jag var så glad att flytta hit och nu känns allt helt raserat.

Helgen har i alla fall varit lite bättre.
Vi har fiskat med barnen och badat en hel del.
Jag har åkt cross i skogen.
Ellioth har lärt sig att köra den lilla crossen helt själv och det är han mäkta stolt över.
Lowe och jag har kört gräsklippare.
Vi har pysslat med en hel del, men det skulle ta så lång tid att skriva ner allt och jag är trött.
I morgon är det inskolning på det nya dagiset!
Spännande.

"Att alltid vara en smula barn, det är att vara riktigt vuxen."

 

Jag vaknade tidigt i morse av att jag var jättekissnödig (intresseklubben antecknar), sen tänkte jag att det skulle vara skönt att somna om igen.
Då började min näsa rinna helt oprovocerat så jag var tvungen att hämta papper.
Jag torkade den dumma näsan och lade mig i sängen igen, då ringde Martins väckarklocka och båda ungarna vaknade.
Bra start på dagen.
När Martin åkt till jobbet åt jag och barnen frukost, sedan gick Ellioth ut och lekte.
T kom innan lunch så vi fikade lite, sedan tog hon och jag barnen med till Mariebergskogen.
Vi lekte i lekparkerna, tittade på djur, fikade och badade.
Barnen har varit ganska busiga hela dagen så jag tror att jag och T kommer sova som stenar inatt.
När vi kom hem hade Lowe däckat i bilen och Ellioth var helt slut.
Martin kom hem strax efteråt och då var vi tvungna att åka och handla mat.
Det blev tacos till middag idag, gudomligt gott när man var helt utsvulten.
Efter maten gick Martin och Ellioth ut och lekte en stund.
Jag badade Lowe inne i stället.
Han är så söt när han badar.
Han häver sig upp på kortsidan av badkaret, pussar på väggen och släpper sedag taget och glider ner på mage rakt ner i vattnet. Ungefär som en säl.
Han skrattar lika högt varje gång.
Nu sover han gott.
Ellioth och Martin sitter i soffan och tittar på tv, men snart ska jag byta kanal för dom.

Idag hände en märklig sak som jag fortfarande sitter och muttrar över.
När jag gick ner och öppnade porten åt Ellioth idag kom en kvinna, ca 45-50 år, fram till mig.
Hon berättade för mig att vi är grannar (vägg i vägg).
Hon berättade också för mig att hon tycker att huset är väldigt lyhört.
Vid det här laget är jag bara förvirrad.
Hon nämnde att det kanske inte är så konstigt om det låter inifrån oss om vi har två barn.
Allting hon sade denna kvinna, sade hon med ett milt men gnälligt tonfall, liksom elakt.
Jag berättade för henne att under de veckor som vi har bott här så har vi knappt varit hemma.
Vi spelar dessutom bara musik på dagarna, vi sover nämligen på kvällar och nätter, och barnen för inte så mycket väsen, inte mer en andra barn.
Det finns ju faktiskt den möjligheten att det är någon annan i detta hus som låter, så varför hon pekar ut oss vet jag inte.
Jag vet att vi är oskyldiga och inte har gjort något fel, men att hon kommer och helt oprovocerat gnäller på att vi för väsen gör mig en smula förbannad.
Nu har jag gnällt färdigt.

"Det är så erbarmligt lite
en människa kan förstå.
Man skulle ej grubbla och tänka
men tänker och grubblar ändå.
Och dagarna fogas till veckor,
veckorna fogas till år.
Man skulle ej snärjas av grubbel
så hastigt som livet går."

I torsdags kväll var jag, Martin och Ellioth på bio.
Vi köpte läsk och popcorn och var redo för Ice age 3.
Jag har inte skrattat så mycket på länge.
Biografen var ju mestadels fylld av barn, men jag hade klart roligast, jag skrattade mest och högst under hela filmen.
Folk får gärna tycka att jag är smått pinsam, men det skiter jag i, för jag hade jättekul.
Ellioth skrattade mycket med, man såg hur lycklig han var och han var helt uppslukad av filmen.
Första försöket på bio med Ellioth gick alltså superbra, det ska vi göra om.
I fredags åkte vi till Martins föräldrar, och jag har inte skrivit på ett tag igen, jag hade med mig datorn men plockade aldrig ur den ur väskan.
När vi kom fram regnade det... så trist så man bara vill gråta.
På lördag morgon när vi drog undan gardinerna var det sol, SOL!
Ellioth skulle följa med farfar till flygfältet och titta på flygplan så Martin, jag och Lowe åkte in till Arvika och gick på stan.
Vi var på jakt efter ett par stövlar till mig, och vi hittade ett par seglarstövlar efter 10 minuter.
Gummistövlar är dyra, men det är det väl värt.
Vi vandrade omkring och tittade för det mesta, för att inte göra av med för mycket pengar.
När vi kom hem igen plockade jag 2 liter svarta vinbär och gjorde lite saft, jag kände mig verkligen som en riktig husmor.
På eftermiddagen körde jag gräsklipparen i solen tills jag fick bensinstopp, mekade med Martins cross, lekte med barnen.
På kvällen lagade martin och jag mat.
Potatis, kycklingspett, kall sås och sallad.
Det var ljuvligt.
Jag stensomnade på kvällen, måste vara den friska luften.
Idag var det varmt och skönt ute igen.
Jag fyndade på loppis! en liten byrå med en hylla till för 50 kronor! som hittat.
Jag plockade ännu mer bär idag, så jag kunde göra ännu mer svart vinbär saft!
Nu sitter jag hemma och är helt slut.
Jag borde sova.
Martin börjar jobba i morgon så jag behöver alla mina krafter till att vara hemma med pojkarna.

Älskar er.