En helt vanlig måndag.

Jag mådde illa hela kvällen igår.
Kunde inte somna.
Eller jo, jag somnade ju någon gång,
för när jag vaknade i morse mådde jag fortfarande illa och fick springa och kräkas.
Jag fixade mig och lämnade barnen på dagis.
Vi var lata idag, och jag fick skjuts till skolan.
Lektionen var en plåga då illamåendet kom tillbaka med storm.
Jag fick skjuts hem av snälla H, och det var tur, för jag hann bara innanför dörren så kräktes jag igen.
Det lustiga är att jag inte mår speciellt dåligt i övrigt, utan jag kräks, mår illa, kräks.
Jag gick ner och stoppade in tvätt och gick upp igen för att plugga.
Jag har prov i morgon, och den här gången kan jag faktiskt ingenting, mina tankar har varit på helt andra håll ett tag nu.
Min kära D bjöd mig på kaffe, och vi pratade om allt mellan himmel och jord.
Jag är ledsen att jag har varit en sån bitter***** den sista tiden.
Men du vet att jag finns här.

Nu i eftermiddag hämtade jag mina prinsar på dagis och jag blev helt nonchalerad av dagisfröknarna.
Jag fick än en gång inte veta hur Ellioth hade haft det på dagis.
Jag gick in, hämtade honom och så gick vi hem och åt mellis i stället.
Jag önskar jag slapp lämna honom på det där stället i morgon igen.
När Martin kom hem gick vi ner på stan, jag behövde puder för min panna som blänker, och nässpray för min täppta näsa. Det är jättevackert när det börjar blomma, men fy bubblan för allergier.
Lowe har lärt sig säga ett nytt, mycket bra ord idag, nämligen SOVA.
Duktig kille.
När vi tog ur posten ur postfacket fick jag äntligen brevet jag väntat på.
Jag ska nu bekräfta barnens nya dagis!
Det blev tyvärr inget av de dagisen vi ville ha, så jag funderar på att ringa till dem i morgon och be att få komma dit och titta på onsdag.
Jag vill se stället, prata med personalen, och inte göra samma misstag som jag gjorde när vi flyttade hit.
Vi vet ju alla hur det gick.
Men nu börjar flytten närma sig, och jag har packat ganska många kartonger redan, och fler lär det ju bli.
Vad mycket prylar man samlar på sig, och så är man bara 22 år.
Idag tittade jag i lördagstidningen och läste mitt horoskop.
Jag tycker egentligen att de är fåniga, men jag läser dem likförbannat varje dag ändå.
Grejjen var den att det stämde så bra på hur livet ter sig för mig nu för tiden.
Läskigt.


Cuiusvis hominis est errare.


Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: