Svart på vitt

Det här möter jag två gånger om dagen när jag är ute och går.
Vid första anblick är det inte speciellt vackert,
men jag kan inte undgå att imponeras av de personer som gjort detta.
De har klättrat upp för hela lyktstolpen (för däcken är inte skurna) och släppt ner dem.
Det här var egentligen inte temat för dagen,
jag ville bara dela med mig av lite gatukonst.

Nej, det jag egentligen hade tänkt skriva om är hemmafruar.
Det ämnet har ju blivit ganska hett på grund av den extremt dåliga serien på trean.
Jag tänker mest på vanliga hemmafruar,
hemmafruar som nödvändigtvis inte badar i pengar.
Jag läste en arg insändare i morgontidningen igår,
skriven av en hemmafru med barn (man behöver ju inte vara hemmafru och ha barn).
Den här mamman menade på att det är skadligt för barn under 2,5 år att gå på dagis,
detta grundade hon på en artikel hon läst.

Det är ju jätteskönt för henne och hennes familj om de känner att hon har råd att vara hemma,
det tycker jag faktiskt.
Men det är inte riktigt så för alla.
Jag är föräldraledig och skulle inte vilja kalla mig för hemmafru,
snarare hemma med barn.
När min mammaledighet är slut vill jag ta tag i utbildning och jobb.
Då tycker då den här mamman alltså att jag borde sitta hemma 1,5 år ytterligare?,
leva på nudlar och vatten och städa hela dagarna.
Jag ser ingen glädje i det,
men jag respekterar självklart hennes val.
Jag tycker bara att det finns så mycket mer relevant forskning som visar på det motsatta,
att barn mår bra av att gå på dagis.

Nu vet  jag ju egentligen inte så mycket om den här mamman,
skulle gärna vilja träffa henne över en kopp kaffe.
Är ruskigt nyfiken på hur mycket hennes karl tjänar.
Men hennes insändare stank verkligen mögel,
den fick mig och många andra föräldrar i vårat land att framstå som tyranner.
Ett stycke ståltråd till dig.