Svart på vitt

Livet är kort

BB

GB TV

IQ AB Ba BC C TV

FF LP EP UKV LSD

SSU RFSU TV

vpl OP

SKF LO ABF TV

SKF PR TCO DN TV

SKF VD SAF SvD TV

ATP KDS TV

GB TV

TV

TV

STOP

Tage Danielsson

I onsdags var vi på en helkväll med Martins jobb.
De hade hyrt något eventföretag.
Vi blev indelade i tre lag och släpptes av i city med en varsin mobiltelefon i varje lag.
I dessa telefoner kom det uppdrag som vi skulle lösa, ibland på tid.
Folk undrade nog vad vi höll på med, sprang omkring som vilsna hönor och asgarvade.
85 uppdrag senare var vi svett allihopa och leken var slut.
Vi fick åka tillbaka till jobbet och fick lite snacks och cola.
Vi fick också veta vilka som vann, nämligen MITT LAG!
Nästa anhalt var en restaurang i stan.
Buffé, skratt, efterätt, mys.

I fredags träffade jag T och J på stan.
Mission-hitta-present-åt-Martin.
Det var hans 24:e födelsedag.
Till slut hittade vi två passande presenter och den människan är inte lätt att hitta saker till.
Vi blev hungriga och gick till MCdonkan, det skulle vi aldrig ha gjort.
Alla som jobbade där led av kraftig förvirring och ingenting blev rätt.
Jag fick vänta i minst 100 år på min mat, min ÄPPELpaj bev också försenad.
Tjejen som skulle stoppa ner min paj i dess förpackning hade sönder TVÅ pajer!
Jag blev erbjuden jorgubbspaj i stället, men då blev jag arg och krävde mina pengar tillbaka.
Min mat var kall, men det var ju bara att gilla läget.
Vi gick vidare till skolan och hade svenska-lektion i stället.
Dagens interna tema blev, inte helt oväntat, snuskiga skämt och accosiationer.
Kvällen avslutades med choklad och idol.

Idag har vi varit på stan hela familjen.
Vi försökte hitta en jacka till mig,
men det är inte så lätt att hitta en jacka till världens största bebismage.
Mission impossible.
Jag handlade också ljusgirlang till balkongen och förlängningssladdar.
När vi kom hem gick vi ner i källaren och plockade fram ljusstakar och julstjärnor.
Jag orkade inte vänta längre!
JULMYS.

Nu försöker jag ladda för en vecka i skolan.
Det går inget vidare.

"Ho ä é wikti gowding"

Nu har stora prinsen varit hemma en hel vecka.
Jag är ganska så övertygad om att han har haft svininfluensan
för jag har aldrig sett honom så dålig förut.
Nu har i alla fall både knorren och trynet trillat av så att han kan gå till dagis igen.
Peppar peppar mår inte lilleman dåligt.

Jag har inte skrivit på flera dagar och borde väl ha massor att skriva om.
Men nej.
För tillfället har jag inte så mycket att säga,
orden börjar ta slut.
Jag har precis bråkat med min sambo och hur bra mår man efter det,
jag tog en dusch så jag fick gråta i fred, jag är patetisk.

Jag vet inte vem jag är,
men jag vet att jag är din.

Tack lillasyster för omtanken.

Igår pratade jag med min lillasyster på msn och hon frågade hur barnen mådde,
jag sa att de mådde hur bra som helst.
Bara ett par minuter efteråt ringer min telefon, Ellioth är sjuk, feber och utmattad.
Det var bara att kila ner och hämta honom.
Tji fick jag.
Han hade hög feber hela kvällen och låg utslagen i soffan.
Han har sovit oroligt i natt, men nu sitter han och äter glass, för det vet han att man ska när man har feber.
Men febern vill inte ge med sig och inte hostan heller för den delen.
Sjukstuga hemma hos oss idag.

Idag går jag in i v.28 (27+0).

Barnet:
I vecka 28 är medelkroppslängden 38 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 1200 gr. Huvudets omkrets är 27 cm.

En del barn lägger sig tillrätta redan nu med huvudet nedåt. Även om det börjar bli trångt kan barnet slå kullerbytta i livmodern.

Igår efter lunch fick barnen åka med sin farmor och farfar hem,
Martin tyckte att vi skulle ha ett dygn för oss själva.
Jag gillade inte idén först, men det var säkert flera år sedan vi var helt ensamma såhär länge,
och nu i efterhand måste jag erkänna att det var underbart.

Vi gick ut och åt på restaurang, eftersom jag var väldigt sugen på plankstek.
Vi hade tur som fick ett bord, det var hur mycket människor som helst där.
Maten var jättegod, men det tog en stund innan jag verkligen kuna slappna av och försöka sluta tänka på barnen.
Efter middagen gick vi på bio och såg "bröllopsfotografen".
Martin hade beställt guldstolar till oss så jag satt som en gravid prinsessa hela filmen.
Det var det roligaste filmen jag sett på mycket länge!
Det var en så bra blandning av komik och allvar.
När vi kom hem blev det mys resten av kvällen....

Idag sov jag till klockan 10!
Helt otroligt underbart.
Martin gjorde frukost till mig, jag kan ju inte säga att jag inte blivit uppvaktad i helgen i alla fall.
När vi ätit färdigt började vi storstädningen och ommöblering av lägenheten.
Höststäd, lika bra att passa på innan vi skulle åka och hämta barnen.
Vi städade i flera timmar och vi hann med allt utom vardagsrummet.

När vi kom och skulle hämta barnen blev vi bjudna på middag.
Jag har inte behövt laga mat en enda gång den här helgen, lyx!
Lowe blev jätteglad när vi kom, Ellioth också men inte lika mycket som Lowe.
Det första Lowe gjorde var att ge mig en jättekram, tog mig i handen och sa: "hem".
De hade haft det jättebra, men Lowe blev nog glad att få åka hem.

Barnen somnade i bilen hem och nu sover de i sina sängar.
Jag har pluggat lite grann nu på kvällskvisten, men tappade lusten ganska fort.
I morgon ska vi upp med tuppen, skolan kallar.

"Shhh, tugga inte så högt....du väcker ju Metallica"

Jag tänkte börja med att avverka det som har varit dåligt först,
så vi bara kan släppa det sedan.
Förra veckan hade jag matteprov, jag var ganska så pepp och tänkte att: det här klarar väl jag.
Men när jag får provet framför mig så var allt det jag lärt mig som bortblåst.
Idag fick jag tillbaka provet, jag fick 1 poäng från Godkänt.
1 poäng!!!
1.
Nej då, jag är inte ett dugg bitter.....

Dagens höjdpunkt måste ändå vara min redovisning i svenska c.
Jag var självsäker och tyckte själv att jag gjorde ett grymt bra jobb.
När jag var färdig sa läraren att det inte fanns någon invändning mot någonting.
Lycka.

I bilen på väg hem lyssnade jag på nyheterna, då kom nästa smäll i ansiktet:

"Landstinget kräver att ett lesbiskt par i Piteå själva bekostar tre inseminationer för 9 000 kronor - innan de kvalificerat sig för att få insemination gratis. Detta har nu paret klagat på i en anmälan till diskrimineringsombudsmannen, som kommer utreda fallet. I anmälan noteras att heterosexuella par erbjuds samma behandling gratis."

Argumentet är att lesbiska faktiskt inte har några medicinska fel.
Nej, MEN när ska vi sluta särbehandla människor?
Ska inte alla ha lika stor rätt att skaffa barn!?
Jag blir besviken, fruktansvärt besviken.

Och när jag ändå håller på så kan jag säga att det var på tiden att homosexuella ÄNTLIGEN får ingå äktenskap.

Kärlek åt alla.

Är det någon småbarnsförälder som känner igen sig?

Lampan i taken tänds klockan 05:40 och Lowe kommer och lägger sig bredvid mig.
Han somnar.
Varför tände han lampan för!?
Jag muttrar lite och får till slut Martin att släcka lampan (ja, jag är lat).
06:40 tvingar jag mig upp ur sängen.
Allt går smärre smärtfritt, förutom diskussionen med barnen som jag får hålla varje morgon om varför jag får äta frukost hemma men inte dem (de får frukost på dagis).

När vi har lämnat barnen på dagis fortsätter vi i bilen mot jobb/skola.
Eftersom det regnade idag så har varenda människa i stan valt att ta bilen till jobbet och vi kommer knappt framåt.
Jag hinner precis i tid till skolan.
På mattelektionen lär jag mig faktiskt en hel del idag, guldstjärna till mig.
Lite senare på biologi-lektionen fick vi dissikera ett honungsbi, vad kan jag säga?
Det var inte mysigt, och nästa gång ska vi göra samma sak fast med en gädda.

Efter skolan var det bara att ge sig ut i regnet igen (utan paraply och en jacka som jag inte kan knäppa helt för min tjocka mage) och gå in till bussen i stan.
Den kom till hållplatsen precis när jag kom dit.
När vi har åkt två hållplatser och det släpps av några passagerare vill inte bussen starta.
Bussen står nu still, vi kommer INGENSTANS.

Jag tittar lite nervöst på klockan, barnen skulle ju snart hämtas på dagis.
Chauffören ringer om hjälp och extrabuss.
Det kommer en buss, men det stannar inte, den susar förbi i världens fart i stället.
Folk börjar bli irriterade och vissa ger upp och ger sig ut i det piskande, iskalla regnet i stället.
Men jag inser att om jag tar en promenad till dagis så hinner jag inte fram i tid alls.
Jag väntar så länge jag bara kan, min sista utväg är Martin.

Efter en stund kommer en buss till, men den är full, så jag kommer inte ens på.
Efter ännu en liten stund kommer ännu en buss, nu får både jag och magen plats.
Jag hinner exakt i tid till dagis.
Barnen vill inte riktigt klä på sig, men till slut vinner jag den kampen också.
Vägen hem kändes fruktansvärt lång i kylan.
När vi kommer hem är jag en isbit och jag avundas barnen deras varma kläder.

Den här dagen har verkligen varit en typisk tråkig måndag och jag ska snart knoppa
och hoppas på att morgondagen blir bättre.

"Människor gör dumma saker. Jämt."
(hoppas du inte misstycker att jag snor ditt citat)