Svart på vitt

Älskade vänner i Karlstad, om ni visste hur mycket jag saknar er. Jag hoppas ni läser det här, ni andra också för den delen. Jag vet inte varför jag har en stor klump i magen, att flytta hem igen var väl det enda rätta? det var ju så det skulle bli, så jag hade planerat. Varför känns det då så oerhört fel?
Jag trivs i skolan här, med lägenheten och så vidare men det känns som om någonting saknas.

I helgen var jag på dop utanför Karlstad, på vägen hem när vi åkte förbi avfarten mot min gamla lägenhet brast det. Det var ju så rätt att bo där. Varför kan jag aldrig bli nöjd? Varför tog jag beslutet så snabbt att flytta därifrån? Jag kan inte ens få ihop den ekvationen själv... jag ville ju hem... men nu gör det så ont.


Utsikten från min gamla balkong.

....är snart över. Jag är både livrädd och förväntansfull! Igår hade jag en föreläsning som var så rolig och inspirerande att jag är taggad till tusen för att bli den bästa läraren jag kan bli.
Vårt första arbete ska vara inne redan nästa vecka och jag har börjat fundera lite över frågorna och hoppas att jag snart kan få ner det på papper.
Nu hoppas jag bara att jag kommer lära känna lite mer människor, känner mig för tillfället lite ensam...
Ska man hoppa på folk eller låta dem komma till mig? Jag har faktiskt aldrig varit riktigt bra på det där. Man vet ju faktiskt inte om de har något intresse att lära känna just mig... fast å andra sidan kan de ju inte veta det innan de ens har försökt....

Nu har vi tre barn och just nu ska vi inte ha några flera och då måste man använda preventivmedel. Jag mådde jättedåligt av mina p-piller, jag klarade inte av att sätta in en spiral, jag vill inte ha hästhormoner i form av en spruta, jag vill inte ha plåster, jag vill inte ha en ring i muttan och jag vill inte ha en liten stav under huden. Uteslutningsmetoden gör att vi använder kondom. Det är bara det att det är så jäkla dyrt med kondomer!! svindyrt verkligen! Men vad gör man inte....
Det är inte bara dyrt att skaffa barn, det är dyrt att inte skaffa fler också.....

I morgon drar den igång, vardagen!
Jag ska bli lärare....jag ska börja på universitetet. Jag är så nervös. Jag pratar oavbrutet, kissar var femte minut och virrar omkring här hemma som en liten virrig höna.
Det märks på min stora pojke också som börjar första klass i morgon, ett stort steg för en stor pojke.
Nackdelen med vardagen är att vi knappt kommer ses, hemskt på många sätt. Fördelar finns ju självklart också, jag kommer om ett par år kunna arbeta och få lön och vi kommer kunna köpa oss ett hus. Jag kommer inte behöva vara så beroende av min man som jag varit i så många år.
Det är det jag får intala mig de stunder jag kommer sakna ihjäl mig efter barnen. Jag gör det för OSS. Ett lagarbete utan dess like.

Nu måste jag packa ihop saker åt barnen och försöka stilla min nervositet.

På lördag är det ett år sedan jag blev överraskad med en möhippa.

Jag fick order om att åka hem till Norrköping den 20 augusti, och jag skulle ha med mig röda kläder, badkläder och gärna ha rakade ben.
Vi packar in hela familjen i bilen och åker ner.
Det slår mig en bit på vägen att det är fredag, jobbar inte alla på en fredag? Jag försökte verkligen komma på vad som skulle kunna hända.
När vi kommer fram är bara min lillasyster hemma.
Efter en stund försvinner min lillasyster spårlöst, och jag blir ju rätt nyfiken på vart hon har tagit vägen.
Jag ringer upp och frågar vart hon tagit vägen och hon svarar: kom ut!
Jag går och öppnar ytterdörren och där står min lillasyster och flera av mina vänner med champangeglas och astiflaskor.
Jag hamnar i någon slags chock och har inte en aning om vad jag ska säga, så jag går in och alla följer efter.
I trädgården dricker vi asti och jag får veta att man inte får vara så snygg som jag var på en möhippa.
Det plockas fram kläder som jag till vardags aldrig skulle använda...
Efter det får jag ett kuvert med min första uppgift, att samla äktenskapsråd.
Redan här känner jag att jag behöver lite mer asti....

Vi tar bussen in till stan och alla tittar på mig.
Det roliga är att det var augustimarknad i Norrköping, vilket betyder att hela stan är FULL av människor.
Jag var dagens spektakel.
Jag börjar skaffa äktenskapsråd och tycker själv att jag är väldigt duktig.
På stan ansluter sig flera av mina vänner och jag blir helt till mig!

När vi varit på stan en bra stund och jag har samlat in många äktenskapsråd får jag ta på mig en ögonbindel och snurra ett par varv.
Jag blir förd någonstans, ner för en spiraltrappa.
När det börjar lukta klor blev jag förvirrad, men jag hade ju badkläder med mig! aha!
När jag får ta av mig ögonbindeln är vi inne i ett omklädningsrum och jag får ta av mig alla kläder och ta på mig en mörk "morgonrock" och tofflor.
Men, skulle jag inte ha badkläder?
Jag blir förd genom en lång korridor och i slutet på den möts jag av en glad kvinna som säger att hon ska massera mig i 40 minuter! Halleluja!

Den där massagen var bland det skönaste jag har varit med om.
Efteråt fick jag dock världens spänningshuvudvärk.
Då var det dags för jacuzzi och vin.
Vi satt i det varma bubblande vattnet och pratade.
Efterår bytte vi om och gjorde oss fina, jag visste fortfarande inte varför.
Jag fick en ipren mot huvudvärken och mitt andra uppdrag: samla kalsonglappar....
HJÄLP.

Vi går upp till restaurangen (vid det här laget vet jag i alla fall att vi är på grand hotell).
Där serveras mat och dricka och jag får börja klippa kalsonglappar.
Dryck kom in på rullande band och ännu fler anslöt sig till vårat sällskap.
Uppdrag nummer tre var att fotografer människor, det uppdrag jag var sämst på.
Mer dricka, nötter, cigg, skratt.
Uppdrag nummer fyra var att ha musiktävling med två killar, det var inte så svårt att hitta medtävlande för vårat bord drog till sig alla människor automatiskt.
Människor som ville gratulera, prata och skratta tillsammans med oss.
Ännu mer dricka, fyrverkerier, cigg, sittande dans vid bordet,långa toalettköer och generösa bartendrar.

Framåt natten ville jag åka karusell.
Vi går längst med marknaden och köper munkar.
Jag och min lillasyster åkte karusell, jag blev yr...så oväntat.
Efterår går vi och äter cheeseburgare och dricker milkshake.
Det skulle jag aldrig ha gjort...eller jag kanske borde ha undvikt karusellen?
I vilket fall som helst fick jag åka hem och besöka toalettet, sedan somnade jag som en prinsessa..en lite onykter prinsessa.

Jag har aldrig blivit så bortskämd någonsin förut.
Jag vill tacka alla som gjorde min möhippa oförglömlig.
Tusen tack.
Ni har livlig fantasi och jag ser fram emot att få hämnas en dag...
Jag älskar er.

Jag vet inte hur många gånger jag bett om ursäkt för att jag bara försvinner i flera veckor, men nu gör jag det igen. Förlåt!
Lite uppdatering kanske?

• Vi har precis flyttat in i våran lägenhet igen efter att målare ockuperade hela lägenheten i två veckor och vi fick bo hos mamma. Det blev i alla fall jättefint och det känns äntligen som ett riktigt hem. Ett perfekt hem för oss.
• Jag börjar på universitetet på måndag, jättekul men stressigt eftersom jag skolar in tre barn samtidigt medan pappan i familjen jobbar, fungerar det inte alls får han helt enkelt ta ledigt. Barnen verkar gilla dagis, det är bara jag som blir fånig och vill gråta när jag inser att jag snart kommer få vara ifrån dem på tok för mycket.
  
• Min älskade vän Emma och hennes bebis har precis åkt ifrån mig efter att ha spenderat några dagar med mig och min familj. Det börjar kännas väldigt jobbigt att vi inte kommer kunna umgås som vi gjort förut. Jag blir svartsjuk på hennes vänner och familj som får ha henne nära...väldigt svartsjuk.