Svart på vitt

Jag kanske borde sluta titta på förlossningsakuten, jag vet inte om det är bra för mig.
Men jag kan inte låta bli!
Underbart och omtumlande på samma gång.
Om 103 dagar är det min tur.

Jag har mått dåligt ett par dagar nu.
Det märks ganska fort genom min frånvaro.
Det är väldigt mycket nu.
Mitt ångestspöke har börjat komma tillbaka allt för tätt igen.
Barnmorskan tyckte att det kanske var bäst att börja medicinera lite grann,
än ingenting alls.
Jag vet inte om jag själv är kapabel att ta hand om mina egna tankar och kroppsliga symptom i fortsättningen.

"J haffuen hördt, at thet är sagt, Ögha för ögha, Tand förr tand."

Detta är våran lilla kreation som vi är mycket stolta över.

Idag vaknade barnen jättetidigt, de har en tendens att göra det på helgerna..
Vi åt en rejäl frukost och gjorde oss i ordning för shopping på Bergvik.
Där köpte vi riktigt ordentliga vinterkläder och vinterskor.
Vantar, långkalsonger, strumpor och kalsonger.
Vi var effektiva och lämnade affärerna en timme senare, och några tusenlappar fattigare.

Vi tog en sväng till farmor och farfar för att testa nya utekläderna.
Högsta betyg än så länge.
Ellioth och Lowe hjälpte farfar att samla upp löv med gräsklipparen, mina små bönder.
Jag tittade på när Martin bytte däck på bilen, han lyckades utan skador denna gången.
Sedan höll jag på att frysa röven av mig så jag gick in och parkerade mig framför vedspisen.

Lite senare på väg hem köpte vi med lite kinamat och hade mysmiddag.
Efter maten friserade vi våra barn med trimmern, icke uppskattat.
Prinsarna sover sött och jag ska ta en kopp te här i mörkret.

Jag har ju glömt att berätta om min och Martins märkliga eftermiddag igår.
Han hämtade upp mig efter skolan så att vi kunde åka och handla.
När vi kommer till ICA Maxi är det kolsvart, strömmen i halva Karlstad har gått, och varit borta i 1,5 timme när vi kom dit.
Vi tänker inte stå och vänta som två fån utan åker och köper lite mer paket till Lowe på barnens hus.
Men när vi kommer till en rondell så får bilen längst fram i "kön" motorstopp, och vi kommer ingenstans på ett par minuter.
Vi fick lite leksker till slut.
När vi åker tillbaka till maxi efter 40 minuter är strömmen tillbaka.
Vi handlar och handlar, och när kundvagnen är full och vi ska gå mot kassan då slocknar halva Karlstad igen.
Jag var så frustrerad, och det var nog alla som jobbade på Ica med.
Denna gången blev det inte så långvarigt som tur var.
Slutet gott allting gott.

Idag är det två år sedan våran lilla Lowe föddes.
En spännande förlossning må jag säga, det är första och sista gången i mitt liv som jag har varit hög.
Han fick paket i morse och storebror Ellioth blev jätte avundssjuk, så ikväll när Lowe fick resten av sina paket fick Ellioth ett också, men det dög självklart inte.
Han försökte hela tiden sno Lowes nya leksaker, och då skrek Lowe..osv...

Nu är alla äntligen lika inför Gud ♥ , det var väl tamejtusan på tiden.
Äktenskap för alla.

Jag har precis varit och vaccinerat mig mot grissjukan.
Spruta ett av två är nu avklarad.
Jag hade inte tänkt att ta den alls, jag var ganska emot hela denna kalabaliken.
Jag vet inte direkt vad det var som gjorde att jag faktiskt ändrade mig.
Jag hoppas och ber nu att jag har tagit rätt beslut så att våran bebis föds frisk.

Jag ska bli trebarnsmamma.
Jag ska bli trebarnsmamma.
Jag ska bli trebarnsmamma.
Jag ska bli trebarnsmamma.

Så, nu har vi tränat betoningar också.
Jag kunde inte sova inatt.
Jag har börjat få ångest över förlossningen,
och då har jag ändå fött barn två gånger.
Jag borde vara expert.
Vad är det för fel på mig?
Varför ska jag bli rädd nu?

Summering av helgen:

Fredag: matte b på morgonen. Biologiprov klockan 13:00. Svenskan inställd.
Jag, C och J åkte hem till mig och lyssnade på musik, spelade gitarr och skrattade åt klipp på youtube.
När Martin kom hem med barnen lagade vi tacos, och det var kul att vi var så många runt matbordet.
Barnen somnade efter många om och men, och klockan 20:00 var tv:n min, C:s och J:s.
Det var som väntat en besvikelse, våra viljor vann inte idag heller.
Ingen kommentar.

Lördag: Vi vaknade tidigt (läs: barnen vaknade tidigt och väckte oss). Mys-frukost.
Vi satte igång ganska snabbt med att börja städa lägenheten, kalas klockan 14:00.
Dammsuga, skura, damma, pyssla, dona.
Hämta älskade lillasyster på stationen innan kalaset, okej, hon fick ta en promenad till Ica eftersom vi var sena.
Hem igen och göra tårtor, plocka fram koppar och fat, klä barnen i finkläderna.
En snabbmacka.
Jag var så glad och peppad för barnens skull, många av de som skulle komma har inte sett våran lägenhet förut.
Men min glädje var som bortblåst när svärisarnas hund kommer inspringandes i lägenheten.
Jag hade sagt till Martin att han skulle ringa och säga till att jag inte ville ha honom här hemma.
Allt mitt städande var förgäves, som bortblåst.
Det är vita hår överallt, och jag som är känslig för djur, allergi alltså.
Jag var så besviken att ingen hade frågat vad vi tyckte, hör inte det till vanligt hyfs?
Nu sprang han omkring här hemma, hoppade upp på soffan, hårade ner överallt, dreglade på bordet, försökte sno bullar och kakor av barnen.
Jag kunde inte vara glad.
Hade det inte varit för att det var barn här, hade jag skällt ut dom efter noter.
På kvällen hade vi lite mys med grönsaker och dipp och körslaget på tv.

Söndag: Vi åkte till barnens hus och köpte lite leksaker för pengar barnen fått i present, de hade beslutsångest stackarna. De kom därifrån nöjda och belåtna i alla fall.
Hem och fixa fika, barnkalas idag.
Klockan 14:00 kom barnen och de var alla glada att se varann.
Fika, presenter och massor av bus.
På kvällen var alla helt slut och vi lade oss tidigt allihopa, en ny vecka var ju på väg.

Idag: Matte b. Biologi (artkunskap). Räksallad till lunch. Engeska (Idioms).
Jag har haft fruktansvärt ont idag, jag kunde knappt ta mig från skolan.
Jag fick bita mig i läppen när jag gick hem från dagis med barnen för att inte börja gråta.
Jag trodde inte att man kunde ha såhär ont.
I morgon har jag prov, nu måste jag plugga.

"Jag är ingen soldat,
jag har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
jag tänker inte så."

Igår var det Ellioths födelsedag.
Fem år sedan han först fick skåda världen.
Fem år sedan han låg i min famn med små blå nyfikna ögon.
När vi firade honom en stund på morgonen igår sa han:
"mamma, jag kände inatt att jag växte".
Och på något konstigt vänster så kändes han helt plötsligt större.
Han fick lite presenter och hann leka en stund innan det var dags att åka till dagis.
Tyvärr var det en lång dag i skolan, men så fort jag slutade åkte vi och köpte pizza.
Efter pizzan fick han öppna resten av paketen, och det blev succé.

På natten vaknar jag av att alla lampor är tända hemma och jag hör att Ellioth är vaken, antagligen trodde jag att jag drömde, för jag slumrade till igen.
Jag vaknar igen när Ellioth kommer fram till mig i sängen och frågar vart hans nya gameboy-spel är, iklädd sina nya cross-stövlar och cross-byxor.
Eftersom det är kolsvart ute blir jag lite fundersam över tiden på dynget och eftersom jag behöver gå på toaletten kliver jag motvilligt ur sängen.
Då vaknar också Lowe, som ligger i våran säng.
Klockan är fem.
Hur länge har Ellioth då varit uppe!?!?
Jag blir frustrerad eftersom jag fortfarande känner mig helt slut.
Efter mycket om och men somnar barnen om.

Idag var det en helt vanlig dag igen.
Skola, jobb och dagis.
Idag åkte vi ut till barnens farmor och farfar och invigde de nya cross-kläderna.
Vi hann med lite fika också innan vi åkte hem.

I morgon måste jag hinna baka, vi ska ha kalas på lördag.
Då kommer äntligen lillasyter hit igen.

125 dagar kvar.

Städa städa varje fredag och så varje jul,
för det tycker jag är kul.
Så sjöng Pippi, jag kan inte påstå att jag håller med.
Jag är så less på att städa, speciellt eftersom min rygg gör ont.
Jag har precis städat färdigt badrummet, och jag är helt utmattad,
som om jag hade bestigit ett berg eller liknande.

Igår åkte vi på Arvikamârten.
Självklart började det spöregna när vi nästan var framme.
Att hitta en parkeringsplats en marknadsdag som denna var inte så lätt.
Det krävdes ett par varv i stan med suck och stön.
När vi klev ur bilen höll vi på att frysa ihjäl, så det första vi fick göra var att leta upp en knalle som sålde mössor och vantar. Barnen blev då nöjda och glada.
Eftersom regnet inte riktigt ville ge med sig gjorde vi bara det viktigaste, nämligen:

• köpte kokostoppar
• köpte brända mandlar
• köpte marknadsgodis (jag hatar, Martin och barnen älskar)
• köpte leksaker till barnen (som hade så bra kvalitet att de redan ligger i tusen bitar)