Svart på vitt

Igår var det Ellioths födelsedag.
Fem år sedan han först fick skåda världen.
Fem år sedan han låg i min famn med små blå nyfikna ögon.
När vi firade honom en stund på morgonen igår sa han:
"mamma, jag kände inatt att jag växte".
Och på något konstigt vänster så kändes han helt plötsligt större.
Han fick lite presenter och hann leka en stund innan det var dags att åka till dagis.
Tyvärr var det en lång dag i skolan, men så fort jag slutade åkte vi och köpte pizza.
Efter pizzan fick han öppna resten av paketen, och det blev succé.

På natten vaknar jag av att alla lampor är tända hemma och jag hör att Ellioth är vaken, antagligen trodde jag att jag drömde, för jag slumrade till igen.
Jag vaknar igen när Ellioth kommer fram till mig i sängen och frågar vart hans nya gameboy-spel är, iklädd sina nya cross-stövlar och cross-byxor.
Eftersom det är kolsvart ute blir jag lite fundersam över tiden på dynget och eftersom jag behöver gå på toaletten kliver jag motvilligt ur sängen.
Då vaknar också Lowe, som ligger i våran säng.
Klockan är fem.
Hur länge har Ellioth då varit uppe!?!?
Jag blir frustrerad eftersom jag fortfarande känner mig helt slut.
Efter mycket om och men somnar barnen om.

Idag var det en helt vanlig dag igen.
Skola, jobb och dagis.
Idag åkte vi ut till barnens farmor och farfar och invigde de nya cross-kläderna.
Vi hann med lite fika också innan vi åkte hem.

I morgon måste jag hinna baka, vi ska ha kalas på lördag.
Då kommer äntligen lillasyter hit igen.

125 dagar kvar.