Svart på vitt

Ännu en dag på praktiken är över. Jag har verkligen hamnat på en fantastisk skola och jag bävar över att få komma till ett nytt ställe i höst, jag hade hellre stannat kvar här. Barnen har sagt flera gånger att de tycker att jag borde börja jobba där istället för att gå på universitetet. Sötungar.

Det enda som har varit jobbigt de här dagarna är min fot. Jag har haft ont i över ett halvår nu. Jag trodde till en början att det var hälsporre eftersom smärtorna inte kom regelbundet. Nu har jag ont hela tiden och så har det varit i flera veckor. Jag sitter inte ner på dagarna i skolan direkt. Det är fart och fläkt och en springer hit och dit hela tiden. På kvällarna är smärtan olidlig och gråten är nära. Jag ringde vårdcentralen och kvinnan skulle skicka en kallelse, jag ska få komma om fyra veckor! FYRA veckor. Jag kan knappt gå men de på vårdcentralen lyssnar inte, de skiter väl i min fot. Snart får det bli akuten om ingen lyssnar, jag orkar snart inte med smärtan mer. Knaprar lite tabletter och funderar på det en stund.