Svart på vitt

Jag trodde nästan att den här dagen skulle bli bra.
I ett par minuter i morse kändes det som det i alla fall.
Men ibland oftast så har man ju precis som meterologerna fel.
Det gick bra enda tills mattelektionen började i morse.
För det första har jag fruktansvärt svårt för matematik i allmänhet,
och för det andra verkar inte våran lärare veta hur man ska behandla såna som mig,
som verkligen har svårt att förstå logiken ibland.
Det slutade med att jag inte vågade svara högt inför hela klassen på vissa tal vi skrev upp på tavlan,
då kallade han mig för obstinat och skrattade hånfullt åt mig.
Jag kände mig så himla nertrampad.

Efter mattelektionen började jag gråta i A:s famn för att jag visste att jag inte skulle klara biologiprovet klockan 10.
Jag gillar inte att gråta offentligt, speciellt inte bland vänner.
Men idag gjorde det så ont i hela mig.
Jag hinner inte med det jag har åtagit mig, och jag skäms för det.
Jag får aldrig IG.
Jag vill inte vara nere nu, jag har för mycket att göra.

Jag och T åkte till stan efter provet.
Jag hittade äntligen mamma-byxor!
Dagens höjdpunkt var ändå att jag äntligen sprang på D på stan.
Det var så skönt att se henne igen i egen hög person.
Kärlek.
I morgon är det lång dag i skolan.
Men jag är väl förberedd inför engelskan, det känns bra!
Nu ska jag gå in och titta till mina små änglar som sover så sött.

Den här helgen har gått alldeles för fort.
Jag har suttit med näsan i min engelskabok i stort sätt hela helgen,
vilket betyder att jag inte har hunnit plugga till provet i biologi i morgon.
Jag får inte tiden att räcka till.
I förmiddags städade vi, sedan skjutsade vi Ellioth till en kompis kalas.
Under tiden han var på kalas inhandlade jag lite kläder som magen kan växa i.
På eftermiddagen var vi ute och lekte med barnen lite och sedan lagade vi en god söndagsmiddag.
Barnen somnade helt utmattade, nu är det bara Martin och jag uppe.

Idag fyller min mamma år och det känns så tråkigt att inte kunna vara hemma hos henne då.
Förhoppningsvis kommer vi åka ner om ett par veckor så jag får se föreställningen hon spelar i.

I morgon drar en ny skolvecka igång och just idag känner jag mig inte motiverad alls.
Jag har lyckats fixa en läxa i helgen, nämligen att läsa ut engelskaboken.
Biologin får jag helt enkelt offra.

Godnatt.

I morse vaknade jag av väckarklockan och ville inget annat än att ligga kvar, men hade jag gjort det så hade jag försovit mig, och det behövs inte mer den här veckan.
Jag fixade mig själv innan jag väckte upp de andra, fixade till dom lite och skickade iväg dom.
Jag njöt av att äta frukost alldeles själv, det var så tyst, och jag hann ju läsa tidingen som jag betalar dyrt för varje månad.
Jag tog en tidigare buss in till stan för att möta min finaste vän (alla kategorier).
Vi köpte kaffe på pressbyrån och gick till skolan och fikade.
Fler och fler joinade våran lilla mysstund innan matten, och vi hade kul, nästan lite för kul....
På mattelektionen jobbade vi hårt en stund, sedan var vi ett par stycen som ballade ur.
Jag fick skjuts av T hem, det var snällt, för min rygg dödar mig.
Jag försökte plugga lite när jag kom hem, men tröttheten slog mig med en slägga i huvudet så jag vilade lite.
Martin slutade lite tidigare idag, så vi kunde åka ut till svärisarna och byta bromsklossar, ordentligt denna gången.
Det lyckades, utan skador.
När vi kom hem somnade Lowe först, Ellioth fick lite kvällsmat sedan somnade han också.
Jag har suttit på min feta röv i soffan hela kvällen, jag känner mig uppgiven över skolan och vill bara sova.
Jag vill gå i ide.
Jag har blivit så tjock om magen så i helgen måste jag köpa nya kläder, jag vill inte frysa i vinter.

Dagens kommentar 1: Ellioth utbrister i bilen: "jag vill inte gifta mig med tjejer!! jag vill bara gifta mig med pojkar!"

Dagens kommentar 2:
Martin frågar Ellioth:
- har du haft kul hos farmor och farfar?
- Ja.
- Det har inte jag (crossen har slutat fungera...redan).
- HAHA, där fick du så du teg!


"Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat."

Jag var så glad i fredags för att det äntligen började närma sig helg.
Men den här helgen har inte alls varit speciellt tillfredställande.

Helgens lärdom 1: Det är svårt att klippa får som inte vill bli klippta.
Helgens lärdom 2: Försök inte sätta dit FRÄMRE bromsklossar på bakhjulen.
Helgens lärdom 3: Slå dig inte på lillfingret med en hammare så att lillfingret blir dubbelt så stort, och blått..lila.. (nej inte jag, Martin).
Helgens lärdom 4: OM du mot all förmodan slår dig själv på lillfingret med hammaren, sparka då inte i ren frustration på ett bildäck, det gör att din fot blir blå och svullnar upp...
Helgens lärdom 5: Gå inte ut i skogen och plocka svamp om du har foglossning.

Det sammanfattade helgen ganska bra.

Idag försov vi oss, igen.
Jag ska ALDRIG mer lita på att Martins väckarklocka ringer.
Från och med nu ska jag sätta min egen klocka.
Idag har jag varit i min egna lilla värld i skolan, jag har varit som i en dimma, försökt att lyssna och koncentrera mig.
Jag hoppas på en bättre dag i morgon.
Barnen var i alla fall jätteglada över att få komma till dagis.
Efter skolan åke Martin och jag och storhandlade, sedan hämtade vi barnen på dagis.
Nu sover de små liven, helt utmattade efter denna måndag.

Lowes ordbok: Uffe = Ketchup.

Ellioths film: http://www.youtube.com/watch?v=ja8_x1Wq6l4

Jag ska idag också be om ursäkt till Alla Tiders Kyrka för mitt stora, dumma, oförlåtliga uttalande.
Jag är en klant med stor käft.
Det mest pinsamma är att jag själv avskyr människor som öppnar käften utan att veta vad de pratar om.
Och så gör jag samma sak själv.
Jag hoppas verkligen att ni kan förlåta mig.
Jag är bara människa, och just nu håller jag på att skämmas skallen av mig om det gör saken bättre.
Än en gång så ber jag så hemskt mycket om ursäkt.

Nu ska jag försöka pilla i mig något som kanske kan stoppa mitt illamående.
Toodles.

Vi försov oss i morse, jag avskyr att inte få göra alla morgonbestyr i min takt.
Det fick bli frukost i skolan, samtidigt som jag och C försökte oss på att göra en rapport.
Klockan tio var det matte, och jag är skapligt förvirrad över våran genomgång.
Idag lunchade jag med CEK och S, bara jag och grabbarna, och vi har så kul ihop!
När klockan började närma sig ett började jag få hjärtklappning, omprovet i matte var nu mycket nära.
Jag hoppas innerligt att jag klarade det de här gången.
På svenska c lektionen fick vi ett oförberett prov, ett ganska så klurigt prov.
Martin hämtade upp mig efter skolan och vi gjorde några ärenden, för att sedan hämta barnen på dagis.

Dagens höjdpunkt:
Martin säger åt Ellioth att inte sitta så nära tv:n med sin stol, då svarar Ellioth: "okej, för då slipper jag såna där glasögon som farfar har".

Lowes ordbok:
Mackaboj= Macka & O´boy.
Usseblä= Usch & blä.


Glömde berätta att jag nu är i vecka 20, redan halvvägs!
Glömde också berätta att jag IDAG har varit rökfri i TRE måndader!
Nu blir det fredagsmys och falsksång på tv för min del.

Någon vill mig tydligen ont idag.
Nyss hade jag skrivit färdigt dagens blogginlägg och vad händer?
Jo, programmet stängs ner.
Idag var det också min enda lediga dag sedan skolan började, och jag lyckades få världens huvudvärk som har hållt i sig hela dagen.
Det är så otroligt stressigt i skolan, jag vet inte själv vad jag heter längre.
Idag har jag bara lyckats slutföra en uppgift, bättre än ingen eller?
Jag önskar jag bara kunde stanna tiden för ett par timmar, jag hinner inte med längre.

Humlan och mina andra två pojkar mår i alla fall jättebra, tur det.
De är så snälla och fina och jag älskar dem något så otroligt.
Martin har lyckats dra på sig en förkylning, det enda jag hör just i denna stunden är hans snörvlande näsa.

Nu måste jag och Humlan gå och lägga oss om vi ska orka med morgondagen.
Snart tar vi helg.

"Det finns mycket som vi skulle kasta ifrån oss om vi inte vore rädda för att andra skulle plocka upp det."

Här är Humlan i egen hög person.
Allting sitter där det ska och hjärtat tickar så fint så.
Han/hon sprattlade sig igenom hela undersökningen, som om han/hon trampade vatten för fullt.
Han/hon sög på tummen och drack fostervatten.
Jag blir alltid så rörd när man får kika in i bebisens värld, och jag fällde några tårar.
Jag vet att jag sa till några av er igår att jag skulle fråga om könet, men när jag låg där på undersökningsbritsen så kände jag att: nej, jag vill inte veta.
Jag tror själv att det blir en kille.
Nu får jag, Martin och alla ni andra vänta enda tills 12 Februari innan ni får veta.
Jag har suttit och försökt jämföra alla barnens ultraljudsbilder, men jag tror inte jag har kunnat se någon som utmärker könet på någon av dom.

Annars har dagen varit fullt normal.
Vi var vid sjön Gapern med biologi-klassen idag och tog prover på vattnet.
På engelskan pratade vi om bad manners and bad language, och så fick vi lära oss en massa nya fula ord på engelska, vad nu det skulle vara bra för.
Ellioth var ute med sina kompisar efter dagis medan jag och Lowe myste och lekte här hemma.
Alla har varit trötta idag, en helt vanlig måndag hos oss.
Lowe somnade först och sedan hände något som inte händer allt för ofta; Ellioth gick och lade sig utan att bråka.
Nu är det snart min tur att sova.
Godnatt alla fina.

Fredag morgon gick vi upp 06:30, klädde på oss och käkade lite frukost.
Martin skjutsade barnen till dagis, och sedan mig till skolan.
Jag hade matte b i två timmar, sedan var Martin snälla och hämtade mig.
Vi käkade snabblunch hemma och pckade ihop lite grejjer, sedan hämtade vi barnen på dagis och begav oss mot Göteborg och Supercross/FMX.
Som tur var hade inte barnen vilat något på dagis så båda slocknade ganska snabbt i bilen, vilket underlättade resan mycket.
När vi väl var framma i Göteborg hamnade vi helt fel, och G försökte guida oss på telefon.
Det gick inte så bra, så vi plockade fram gps:en.
När vi äntligen hittade till Ullevi så skulle vi ju hitta en parkeringsplats också, det var ju lättare sagt en gjort.
Till slut lyckades även detta, så jag äntligen fick krama om G som hade tålamod att stå och vänta på oss.
Eftersom det inte fanns ett enda matställe i närheten så fick vi köpa mat i ett litet tält precis utanför Ullevi, 40 spänn för en hamburgare, 20 spänn för en korv och 20 spänn för en dricka.
Jag var skitsur över dessa priser, men utan mat hade vi ju kolat så det var ju bara att gilla läget.
Tyvärr var vi framme i Göteborg så sent att vi bara hann träffa G en stund, trist.
Ellioth var dock bara glad över att äntligen få komma in och titta på crossarna.
När första crossarna kom in var han helt såld, Lowe också med sina gröna hörselskydd.
Det var så himla häftigt!
Tävlingarnai supercross var helkul, men det som i alla fall jag var där för var freestyle motorcross.
Vi var nog rätt sålda allihopa.
Timmarna gick rätt snabbt, Lowe deckade först och sedan Ellioth strax efter vid 22:15 tiden.
Direkt efter finalen i Supercross skyndade vi oss ut till bilen, vi hade ju bara tre timmars bilresa hem också...
Barnen somnade i stort sett så fort vi kom in i bilen, men jag var hungrig som ett lejon och ville inte sova.
Vi försökte ta oss ut ur Göteborg men det var trafikstockning, det tog hur lång tid som helst att komma loss.
När vi äntligen kom ut på en lite större väg hittade jag äntligen det jag letat efter, nämligen en MCdonalds-skylt.
Den lilla kommunen vi hamnat i hette Ale, och jag kan säga att jag aldrig tänker stanna där igen.
Först kunde vi inte beställa för ingen hade tid att hjälpa oss, det var helt enkelt full rulle i Ale.
När vi äntligen lyckats beställa mat fick vi vänta hur länge som helst innan en tjej säger att hon glömt bort vad vi ville ha. Efter ytterligare lång tid fick vi våra 2 burgare, 2 pomme och två chokladmilkshake, det tog ju bara 40 minuter....vilken snabbmat.
Vi kom hem 03:00 och då var sängen efterlängtad.

Igår Lördag var vi helt möra allihopa, vi åkte ut till svärisarna och slappade.

Idag var alla utvilade och glada på morgonen.
Vi åt frukost och åkte ut till svärisarna igen.
Ellioth åkte massor av cross idag, han leker att han är "killarna i rötteborg".
Martin tog sig en motionsrunda i skogen på sin cross, och när han kom tillbaka flämtade han och var helt grå i lera.
Lowe hoppade studsmatta och mekade med pappas cross.
Jag gick runt och passade på barnen och njöt av den varma höstsolen.
I eftermiddags satte vi äntligen upp hyllorna ovanför våran nya tv, det blev riktigt snyggt!
Tvätten är tvättad, jag är nyduschad, sängen väntar på mig.
I morgon bitti ska jag och Martin på ultraljud.

"Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig,
men du, jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag."

Idag var det skola som vanligt.
På eftermiddagen åkte vi ut till svärisarna så Martin fick testa crossen han köpte i helgen.
Ellioth utökade sin cross-utrustning med ögonskydd och cross-kläder idag, han körde stolt runt gården.
Lowe hoppade mest studsmatta och jagade ankorna, hans favoritsysselsättning där ute.
Jag satt ner med min onda rygg och tittade på mina fina killar.

Undrar vad det är för krabat som rör sig i mig?
Humlan (bebisen i magen) mår i alla fall bra.
Jag är i vecka 18 nu, det känns som om det går i en rasande fart,snart halvvägs!
På måndag ska vi få se Humlan på ultraljudet!
Då hoppas jag få rätsida på när han/hon ska komma till världen.

Jag måste få skaka av mig lite här idag igen.
Det som stör mig för tillfället:

• Jag är trött på vissa människors storhetsvansinne.

• Jag hatar att vissa människor trycker ner andra människor i skorna.
• Jag hatar att vissa människor inte tänker innan de öppnar käften.

• Jag hatar att vissa människor inte kan lyssna på vänners problem utan att efteråt tycka mer synd om sig själva och berätta egna historier som tydligen ska överglänsa det en annan redan har berättat. Jag vill inte att nån ska sitta och tycka synd om mig, men vill någon veta varför jag tex är ledsen, så ska man väl försöka stötta?

När hösten kom sa du att “nu känns det som det börjar om” 
men jag var bara tyst och tom när hösten kom och sommaren dog.

Nu är jag arg igen.
Börjar bli en vana nu va?
För några dagar sedan när jag kom hem från skolan så var våran barnvagn borta från barnvagnsplatsen i trapphuset.
På anslagstavlan sitter det en lapp från städerskan/hyrestant att hon har flyttat våran vagnen till ett cykelrum för att den kan börja brinna om den står i trapphuset.
Då började jag surna till lite grann och fick gå på jakt efter ett cykelrum.
Jag hittade cykelrummet och i ren protest ställde jag tillbaka den på barnvagnsplatsen.
Men så idag när jag släpper in Ellioth så ser jag den där städerskan/hyrestant i trappen.
Jag tänker inte mer på det men sedan är vagnen borta, men den här gången ingen lapp.
Jag skulle själv vilja kalla det stöld.
Det värsta jag vet är när folk rör MINA ägodelar.
Ellioth säger till mig senare att:
"mamma, det var en tant som sa till mig att vagnen och sparkcykelt inte får stå här, det är förbjudet".
Hon måste väldigt konflikgträdd eftersom hon pratar med min 5-åriga son i stället för att ringa på min dörr och konfrontera mig direkt.
KBAB har blivit helt nojjiga angående brandrisker.
Vi får ringa och be om telefonkataloger tex.
Det finns ett perfekt hålrum i väggen i trapphuset som är till för rullatorer och barnvagnar (huset är byggt typ -72) ,men uppenbarligen får vi inte använda den ifall det börjar brinna.
Nu kommer lite funderingar här:

• Varför gäller inte denna policyn alla KBAB-hyresgäster i Karlstad?
• Varför skulle just min vagn (men ytterst lite tyg på) antända hela byggnaden när hela källaren (1 meter bort) är full av alla hyresgästers skit som däremot skulle kunna bränna ner hela kvarteret?