Svart på vitt

Idag var det skola som vanligt.
På eftermiddagen åkte vi ut till svärisarna så Martin fick testa crossen han köpte i helgen.
Ellioth utökade sin cross-utrustning med ögonskydd och cross-kläder idag, han körde stolt runt gården.
Lowe hoppade mest studsmatta och jagade ankorna, hans favoritsysselsättning där ute.
Jag satt ner med min onda rygg och tittade på mina fina killar.

Undrar vad det är för krabat som rör sig i mig?
Humlan (bebisen i magen) mår i alla fall bra.
Jag är i vecka 18 nu, det känns som om det går i en rasande fart,snart halvvägs!
På måndag ska vi få se Humlan på ultraljudet!
Då hoppas jag få rätsida på när han/hon ska komma till världen.

Jag måste få skaka av mig lite här idag igen.
Det som stör mig för tillfället:

• Jag är trött på vissa människors storhetsvansinne.

• Jag hatar att vissa människor trycker ner andra människor i skorna.
• Jag hatar att vissa människor inte tänker innan de öppnar käften.

• Jag hatar att vissa människor inte kan lyssna på vänners problem utan att efteråt tycka mer synd om sig själva och berätta egna historier som tydligen ska överglänsa det en annan redan har berättat. Jag vill inte att nån ska sitta och tycka synd om mig, men vill någon veta varför jag tex är ledsen, så ska man väl försöka stötta?

När hösten kom sa du att “nu känns det som det börjar om” 
men jag var bara tyst och tom när hösten kom och sommaren dog.