Svart på vitt

Igår var den där fina, runda, gula solen framme.
Äntligen.
Vi åt frukost och satte och sedan i bilen och åkte hem till svärisarna.
När vi kom fram var det knappt någon där, de skulle ut med båten.
Vi körde ner till Martins bror i stället och följde med.
Jag har inte åkt båt på säkert 3 år, så jag var glad.
Barnen blev också glada, båten har ju faktiskt en motor som låter.
Vi körde länge och det var väldigt vackert runt omkring oss.
Vi lade till vid en brygga och gick och köpte glass, sedan drack vi kaffe och bara hade det mysigt.
När vi kom tillbaka åt vi middag och sedan fick vi köra hemåt med våra barn som vid det här laget var helt slukörda.
Det var romantisk film på tv:n som jag tittade på (även om jag har sett den väldigt många gånger redan).
När jag gick och lade mig kändes det som om hela sängen gungade, precis som på båten.
Jag vred och vände på mig, öppnade ögonen och försökte fokusera blicken.
Efter mycket om och men somnade jag i alla fall.

Idag har vi varit på soptippen med ännu mera skräp, men självklart glömde jag två sopsäckar mitt på vardagsrumsgolvet,
hur lyckas man med det?
I morgon måste jag städa som bara den, helst fläckfritt.
Vi ska ta med Ellioth på bio, så Martins föräldrar ska vara barnvakt åt Lowe hemma hos oss.
Jag kan INTE släppa in dom här om det inte är fint.

"När jag inte har pengar, då kan jag inte köpa sockerdricke, och när jag har pengar, då får jag inte köpa socker dricke. När i hundan ska jag dricka sockerdricke!?"

Torsdag: Vi åkte till Norrpan ganska skapligt på förmiddagen, jag blir lika rastlös som barnen de timmar de tar att resa.
När man kliver ut ur bilen och ringer på mammas dörr blir man alltid lika glad, när barnen ser att dörren öppnas blir dom som tokiga och skrattar högt och ljudligt och börjar genast busa runt. Det är så det ska vara när man kommer hem.
Det var skönt att få träffa E och M, två av mina syskon, de är helt vilda.
Vi åkte och handlade lite mat och grillade tillsammans allihopa på kvällen.

Fredag: Upp tidigt och göra matsäck. Kolmården here we come!
Vi packade in oss i bilen och körde först till OnOff och köpte ett nytt minneskort till Martins kamera så vi kunde ta en drös med bilder på vårat dagsäventyr.
Vi var framme på kolmårdens parkering 10:44, då har parken varit öppen i 44 minuter.
Parkeringen var FULL!!
Safari-Parken var FULL!
Hur i hela friden gick detta till?!?!?
Vi hittade en Parkeringsplats som tur var.
Vi ställde oss i världens längsta kö för att köpa biljetter.
Det var en befriande känsla när vi äntligen fick komma in i djurparken.
Det var kul att titta på djur, vi var som små ungar allihopa, man kunde nästan tro att vi aldrig sett ett djur tidigare.
När vi gått runt en stund så hör man plötsligt: "vad har du för operatör?".
Kunde det vara sant?
Ja, det kunde det. När jag har betalat en massa pengar för att jag och min familj ska få ha en fin dag tillsammans på Kolmårdens djurpark ska det INTE stå två killar i ett jäkla tält och försöka pracka på mig nån ny telefon och nytt abonnemang!!!
Hur tänkte Kolmården här!? Folk åker från hela Sverige för att se denna vackra djurpark, och så släpper de in telefonförsäljare!? Jag muttrade bra länge när jag gått förbi dom.
Barnen älskade Delfin-showen, och jag blev så stolt över att P jobbade där som Pirat-Confransier!
Ett par timmar senare när vi gått igenom hela parken och tittat på alla djur tog vi bilen till Safari-parken.
Det var grymt häftigt! Inte varje dag som en giraff ställer sig framför bilen och stirrar på en.
Ett litet tips om du ska åka på safari: är det sol ute och du inte har AC i bilen, åk inte eller sno någon annans bil.
Ingen kommentar.

Lördag: Fika hos mormor. Köpa lördagsgodis. Leka och bada i mammas trädgård. Leka i lekparken. Mysa. Hämta E på jobbet. Shoppa. Grilla. Äta min grymt goda sallad. Skratta. Kolla på film. Sova.

Söndag: Seg morgon. Man blir lite depp av att veta att man måste åka hem.
När vi sitter i vardagrummet allihopa säger min syster:
-"Han har slängt ett par kalsonger på mitt piano".
-"M?" (min bror).
-"nää!, Ellioth".
Jag skämtade bara, men det gick visst inte hem. Det blir en lite pinsam tystad, sedan hör man Ellioth säga:
-"Fräscht M!"
Det gick i alla fall hem.

Vi packade in oss i bilen och började resan hemåt.
Utanför Finspång hamnar vi i världens bilkö och där blev vi ståendes, länge.
När vi till slut fick börja rulla igen och åkte förbi olycksplatsen ett par kilometer bort fanns där inga bilar kvar, bara en massa skum.
Barnen somnade.
Jag somnade.
Martin körde bil.
Nu är vi hemma och jag tänker gå raka vägen in och sova.

Ingen kan älska som vi.

Nu har jag äntligen satt mig ner och fått ro i kroppen.
Vi började dagen med mysfrukost som vi har haft varje dag på Martins semester.
Sedan drog vi igång fixandet i lägenheten.
Rensade leksaker,böcker,kläder osv osv.
Jag inredde toaletten och blev mäkta nöjd!
Under städningen så hör vi hur Ellioth sitter och sjunger i sitt rum, jag och Martin går dit och lyssnar.
Ellioth 4,5 år sitter och sjunger "Ring of fire" med Johnny Cash.
Martin är så stolt just nu.
T och R kom och drack kaffe så vi fick lite paus.
Sedan åkte vi och inhandlade ett par stövlar åt Ellioth, lite ingredienser så jag kan baka i morgon och sist men inte minst nässpray till min supertäppta näsa.
När vi kom hem gjorde vi middag.
Potatis, köttbullar, brunsås, lingonsylt och grönsaker.
Ljuvligt.
Våra barn var helt slut efter middagen, så vi lade oss allihopa i våran stora säng och läste en bok, barnen somnade.
Efter en varm dusch tog jag tag i all ovikt tvätt.
Den är nu vikt.
Jag hade tänkt baka bullar ikväll, men jag är helt överhettad, tack hormoner.
Jag har inte mått illa idag i alla fall, peppar peppar.
Jag ska nog bara sitta här i soffan resten av kvällen och se på film och dricka loka (som lindrar min halsbränna).
Någon skrev en mycket fin kommentar här igår, men lämnade inget namn,
jag vill verkligen tacka så otroligt mycket för dina fina ord.

Ingen kan älska som vi.

Det var visst hela 2 veckor sedan jag sist skrev ett inlägg.
Vi har varit på semester i östgötska skärgården.
Bad, sol, regn, åska, lek, grilla osv osv osv.
Vi har också varit ute hos svärisarna rätt mycket då Martins syster och hennes döttrar varit där i ett par veckor.
Vi kämpar fortfarande för att få ordning här hemma.
Det ska införskaffas nya möbler och då behövs det pengar, så vi inväntar pengarna.
Barnen verkar trivas i lägenheten i alla fall.
Lowe somnar själv i sitt rum, som han alltid gjort, och Ellioth somnar också själv i sin nya säng, de har blivit så stora...
Idag har jag planterat om mina pelargoner och min palm, det behövdes, de stackarna hade inte levt länge till annars.
Vi har STORhandlat och pysslat o grejjat....
Jag är helt slut.

Nu till en lite större nyhet.
Har ni kollat in den lilla rutan till vänster?
Det är ingen hemlighet längre, vi ska ha en bebis till.
Ja, det är sant.
Nu kanske det kommer upp tusentals tankar i ditt huvud där du sitter i din datastol, soffa eller säng.
varför?hur?när?
Ni tror kanske inte det är barnet var planerat, jag är ju trots allt bara 22 år och har ju faktiskt redan två vackra söner.
Men jo, det var planerat, vi visste båda två vad vi gav oss in på.
Det blir en tredje bebis, BF är än så länge 11 februari, men vi får se vad de säger efter ultraljudet.
Vi är lyckliga, glada, vi känner alla de känslor som man får när man har en så fin nyhet.
Det här ska bli så fantastiskt!!!!


Skulle det nu vara så att du inte har ett trevligt ord att säga om min graviditet (eftersom jag har fått skit enda sedan jag var 17 år då min förstfödda kom) så gör dig inte besväret att ens yttra dig.
Låt inte din avundsjuka gå ut över mig, oss.

Jag har inte skrivit här på ett tag och N tyckte att det var på tiden.
Orken har bara inte riktigt infunnit sig.
Nu har vi flyttat från H-hagen, och det var inget lätt projekt.
Hade jag inte haft min fina fina fina D så hade det slutat med att jag grävt en grop till mig själv.
D hjälpt mig att flyttstäda in på sena natten, hon servade mig med mat och dricka, hon var barnvakt åt Lowe när vi packade in saker i bilen.
Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig tillräckligt älskade vän.
Har lite grannabstinens jag med, faktiskt.
Nu sitter jag i alla fall i våran nya lägenhet.
Den är så stor och fin, men det står kartonger och svarta plastsäckar överallt.
De skriker efter att få bli uppackade, men jag orkar inte.
Det räcker med att jag tittar på dem på tappar jag lusten, antagligen mest för att det är så fruktansvärt varmt.
Både jag och barnen är helt orkeslösa.
Jag tänke rymma till Norrpan en vecka och vila upp mig, sen när vi kommerr hem har Martin semester och då kanske vi kan ta tag i denna lägenheten ordentligt.
Igår ramlade Lowe och slog sig på sin docksäng, precis bredvid ögat, det svällde upp massor med lugnade ner sig ganska snabbt. Men idag när jag hämtade honom i hans säng på morgonen så var han blå runt hela ögat...han ser ut som Tyson..

Om en timme ska jag ner till MVC...det ska bli spännande....

Lycka.