Svart på vitt

Fredag:
I fredags bakade jag och T hemma hos mig.
Jag packade och fixade allt inför resan.
Så fort Martin kom hem från jobbet satte vi oss i bilen och åkte mot Norrköping.
Resan gick bra och barnen var väldigt snälla.
När vi kom fram till Norrköping blev det kramkalas och sedan åt vi godis och tittade på talang 2009.
Vi somnade trötta efter 4 timmar i bilen.
Lördag:
På lördagen fick jag sova till klockan 9, det var underbart skönt.
Vid 10 kom min älskade Snäcka och hämtade mig, så åkte vi och handlade.
Det blev lite kläder till barnen och sedan mat till festen.
När vi handlat färdigt åkte vi hem till mamma igen och drack kaffe i solen, barnen och hundarna busade runt.
På eftermiddagen plockade vi fram fika och tjocka släkten började trilla in.
Det var trevligt att få träffa alla igen.
På kvällen började jag och snäckan att fixa lite mat till kvällsgästerna.
Jag har saknat min snäcka så mycket, och det var så skönt att få höra henne skratta igen.
Vi gjorde pastasallad med ost och skinka och en mycket god kall sås som jag gjort.
Till efterätt hade min storasyster gjort världens godaste choklad-tårta.
Ellioth fick äta den fast det var nötter i (han har haft EN enda allergichock mot nötter och aldrig reagerat efter det), och det började komma fram blåsor runt hans mun.
Jag fick lite panik, jag ville inte vara med om en allergichock till.
Tack och lov blev det "bara" blåsor och en skrämd Ellioth.
"-Mamma, varför får jag blåsippor (blåsor) runt munnen?"
Vi kylde blåsorna med is och sedan lugnade det ner sig, nu blir det inte mer nötter för min prins.
Det blev sång, vin, skratt och busande barn resten kvällen.
Idag:
Idag sov alla ganska länge.
Jag ville att tiden skulle gå långsamt, jag ville inte åka hem.
Vi fyllde lilla poolen i trädgården och lät barnen bada, och de badade så det var vatten överallt.
Underbart.
Klockan 13:00 åkte vi hem.
Nu sitter jag här, 23 mil bort från min familj och känner mig nere.
Kan det inte dyka upp ett jobb åt Martin snart så vi kan flytta HEM!?
Ännu en gång känner jag hur jag verkligen längtar tills den dagen då jag får flytta härifrån.

"Den som inte ser bakåt när han går framåt måste se upp."  

I morse gick jag upp tidigt och fixade mig.
Läste tidningen, käkade en banan och dack det obligatoriska morgonkaffet.
Det var precis grått och regnigt ute i morse, och det märkte man mest på att killarna här hemma inte gick att väcka.
Jag lyckades få liv i allihopa kvart över sju, och då blev det lite stressigt.
Tack vare spöregnet fick jag skjuts till skolan.
Redovisningen i Psykologi gick jättebra!
Efter lektionen fick jag skjuts hem av H.
Hemma drack jag ännu mer kaffe och bara försökte slappna av.
På lunchen kom Martin hem och när han ätit skjutsade han mig till skolan igen.
På sista samhällslektionen fick vi gratis kaffe och hade betygssamtal, så skönt att vara klar med den kursen.
När vi var klara gick jag och N sällskap en bit.
Precis när vi skiljts åt och jag går längs trottoaren så kommer en mötande bil, och bredvid mig är det en STOR OCH LÅNG vattenpöl.
Tror ni att bilisten saktade ner!? tror ni verkligen det!?
NEJ det gjorde han inte, vilket resulterade i en helkroppsdusch och lite svordomar.
Jag blev blöt och hur arg som helst.
Men det slutade inte här.
När jag kommer i uppförsbacken på väg mot konsum (fortfarande blöt och arg) kommer tre killar (troligen lite yngre än mig) emot mig, så jag svänger av lite mot höger för att undvika en kollition, men då skulle två av killarna skoja med den tredje killen så de knuffar honom rakt in i mig.
Jag hör mig själv skrika: "MEN FÖR I HELVETE!!!!". Det tyckte ju dom självklart bara jag kul, men jag var rasande och fortsatte med bestämda steg.
Ska det vara så svårt att få komma fram till Konsum utan problem på vägen?
När jag handlat och till slut kom hem började jag fixa lite inför morgondagens resa.
På eftermiddagen var det Vårfest på dagis med korv (tack D), Kaffe (tack D) och spöregn (det fick vi gratis).
Vi gav upp ganska snabbt och åkte och handlade i stället, men jag tror inte det var min dag idag, jag var frustrerad och stressad hela tiden i affären utan att egentligen veta varför.
Det blev ju inte bättre av att det var avstämning idag vid självscanningen (var 5:e gång tror jag det händer) så det blev ännu mer omständigt.
När vi kom hem fixade jag lite kvällsmat till barnen, och Lowe somnade strax efter det.
Jag fyllde en baguette med Keso och lite annat gott, käkade upp den och skurade sedan ugnen.
Ellioth blev till slut så trött att han bad om att få gå och lägga sig.
Nu dricker jag latte och ska snart äta jordgubbar & mjölk.

"Grundvalen för det svenska samhället är iblandekonomi,
iband går det,
ibland går det inte alls."   - Tage Danielsson

Jag känner en oerhörd stress i kroppen, jag har svårt att slappna av, svårt att koncentrera mig och känner mig mentalt och fysiskt utmattad.
Det är de sista dagarna i skolan innan sommar, sol,bad och dålig musik på radion.
I morse tog Martin barnen till dagis, och jag sov lite längre än jag borde ha gjort.
Men jag hann fixa mig och kom i tid till skolan.
Prov.
Jag hoppas det gick bra, i morgon får jag veta.
Jag var klar efter en timme och N blev klar strax efter, vi bestämde oss för lite käk och kaffe på uteserveringen.
Det var på tiden att vi umgick lite privat.
Jag trivs med henne,tycker om henne, vi skrattade och pratade allvar om vartannat.
Tack N för idag <3
När jag och N skiljts åt mötte jag B på vägen hem, vi gick och fikade.
Jag har visst fikat mycket idag.
Efter fika nr.2 gick jag hem och då kom T förbi, och det blev ännu mer kaffe (fika nr.3).
Strax innan fyra hämtade jag barnen på dagis, Martin kom hem och vi åkte på terminsavslutning med kyrkis.
Sedan stressade vi hem och började laga mat och slängde in tvätt.
H kom förbi och vi gick igenom det sista innan våran redovisning i psykologi B i morgon.
Nu sover båda barnen, de var helt slut.
Jag ska börja på min sista skriftliga inlämning för den här terminen, det känns väldigt skönt.
Två muntliga redovisningar kvar också och sen har jag sommarlov, eftersom jag nekats de sommarjobb jag har sökt.
Nu ska man ha känna stress över våran familjeekonomi hela sommaren i stället.

Det händer mycket just nu i mitt liv.
Förändringar.
Jag hittade ett väldigt passande uttalande av Tage Danielsson som tar upp allt jag känner i en enda mening.

"Utan tvivel är man inte klok"

Så blev det ett glapp i bloggandet igen.
Hoppsan.
Vi var borta fron onsdag till söndag, en välbehövlig liten "semester".
Vi var hos svärisarna, och det är ju alltid som det är, men för barnens skull åkte vi dit.
Det har blivit mycket lek i solen, och så monterade vi ihop den stora studsmattan, och Lowe skrattade så han kiknade när han fick testa den.
Vi har varit inne i hagen hos fåren som Lowe älskar, Ellioth hjälpte farfar att fixa hagen nere vid vattnet, men när vi skulle fösa ner fåren dit så blev det inte som det var tänkt, så vi sköt upp förflyttningen tack vare bångstyriga lamm.
Jag har sytt ett gosefår till Lowe, han älskar den, det värmer i mitt mamma-hjärta.
Det hände en lite lustig sak när vi grillade i helgen. Vi stog i köket och fixade med maten när Ellioth och hans kusin O kommer in i köket i full kareta och skriker "mamma!, det ligger brinnande potatisar i grillen!!".
Efter en kort diskussion kom vi fram till att det var briketterna som barnen trodde var potatisar..så tokigt det kan bli.
När jag har behövt få vara ifred har jag satt mig i solen på trappen och druckit kaffe och tittat på fåglarna som bråkade i trädtopparna.
Jag klarar max ett par dagar i streck där ute.
Jag får panik.

Idag har jag varit i skolan. 9 dagar kvar innan sommarlov.
Eftermiddagen blev inte som jag hade tänkt mig, det blev kaos i stället, som resulterade i att jag sitter här i soffan och känner mig sådär jäkla nere igen.
Varför kan jag inte lära mig att säga ifrån?
Varför går jag bara och tillåter mig att tryckas ner?
Men jag måste försöka rycka upp mig så jag tar mig igenom de här sista jobbiga dagarna.
Jag och I ska plugga tillsammans i morgon, hoppas jag blir smartare efter det.
På fredag lämnar jag stan.

Det handlar bara om att våga.
Mod är ingen egenskap jag besitter.
Det handlar bara om att våga.

Idag gjorde jag det igen, jag gick inte till skolan.
Det gick bara inte, det fanns inte en gnutta motivation i min kropp efter en natt utan sömn.
Jag missade "bara" en lektion.
När jag var mindre och var "sjuk" och var hemma från skolan så fick inte jag gå utanför dörren, för hade man inte varit i skolan fick man inte gå ut alls.
Men nu när jag är någorlunda stor så tillät jag mig själv att gå in till stan med T.
Vi letatde huvudbonad till mig, då jag till o från känner mig obekväm med mitt nyrakade hår.
Det verkar väldigt inne med sjalar just nu, för vart vi än kom så fanns det bara sjalar.
Och idag har vi konstaterat att jag INTE passar i sjal, så vi gick därifrån.
Vi gick och drack latte på en uteservering och studerade människor som försökte titta diskret på T:s hår (som tydligen är SÅ uppseendeväckande).
Sedan köpte jag nya solglasögon eftersom Lowe böjde sönder mina favoritbrillor, och så lite hårspray så jag får styr på min lugg.
På eftermiddagen lämnade jag Ellioth på kyrkis och gick sedan hem och tokpluggade i 1,5 timme tills jag var tvungen att hämta Lowe för att sedan gå och hämta Ellioth.
När vi kom hem unnade vi oss en varsin glass och busade runt.
När Martin kom hem tyckte han att vi skulle åka till svärisarna, så vi åkte och handlade lite och åkte iväg.
Nu sitter jag här i skogen och är rastlös, mörkret faller på och det är snart dags att försöka sova.

Zsa Zsa Zsu....

Har varit lite dålig på att updatera.
Har varit i upplösningstillstånd.
Jag har varit medvetet hållt mig borta från vissa av mina vänner ett tag, och jag vill att ni ska veta att det inte är pga av er.
Jag har i stort sett bara umgåtts med en person, en person jag har kommit att stå mycket nära.
Jag pendlar mycket mellan "jag vill vara social idag" & "Jag vill inte träffa någon idag".
Jag förstår verkligen om ni tycker det är konstigt, och jag är lite ur balans.
Men alla mår dåligt ibland, och för mig har det här utvecklats till mer än bara "må lite dåligt, är lite ledsen".
Och jag skriver INTE det här för att någon ska tycka synd om mig för så desperat är jag inte, men jag har börjat gå och prata nu och får hjälp, och jag har min familj som stöttar mig.
Men jag vill bara att ni inte ger upp mig nu, håll ut lite till.
Igår var jag på mitt första samtal.
Det var jobbiga men väldigt nyttiga 45 minuter.
När jag kom hem kände jag mig helt tom på ord, som om jag precis sagt alla ord som finns i hela världen och nu fanns det inga kvar.
Det här kommer vara min räddning, det kändes verkligen så i hela kroppen.

Idag har jag varit i skolan.
Fick så dåligt samvete när vi hade redovisningar, för vi hade bara 5 minuter på oss att prata, vi var 8 personer och hade en timme på oss, och jag pratade i 25 minuter, och förstörde antagligen för resten av alla där inne...
Så fort jag redovisat färdigt var jag tvungen att spring ut till martin och barnen som väntade i bilen (vi skulle till BVC).
På BVC blev det vaccin, vägning och mätning:
Ellioth: 18 Kilo och 107 centimeter lång
Lowe: 11,5 kilo och 83 centimeter lång.

När vi kom hem hetsstädade vi lägenheten då vi skulle visa lägenheten IGEN (nu har vi visat den för 9 par sammanlagt).
De kom och tittade, barnen skrek och var hungriga, jag var hungrig, lite kaos rent ut sagt.
När de hade gått var det mat, bad och sova för barnen.
Nu sitter jag och ska tävla med Martin i något spel på hans telefon...
Han kommer vinna, det vet jag ju, men jag får väl ta risken att han kommer skryta resten av kvällen.

I suppose it could be true, but there are worse things I could do.

Vad jag tycker? det ska du får veta, uttråkad som jag är.

1. Litauen: Nej nej nej, regel nummer 1: sluta förställ rösten människa, man hör inte vad du sjunger!
2. Israel: Jag är ganska svag för stämsång, men byt kläder...snälla, och ta bort trummorna...
3. Frankrike: jag tror hon har satt nåt i halsen....
4. Sverige: en liten tår i ögonvrån får räcka...hejja sverige?
5. Kroatien: nån som gillar smör? det här var det smörigaste någonsin...
6. Portugal: erm... Alice i underlandet wannabe?
7. Island: hon ser ut som en av mina barbie-dockor jag hade när jag var liten, vacker. Men det viktigaste är ju att kvinnan faktiskt kan sjunga! Jag gillar den här låter skarpt.
8. Grekland: jag vet inte vad jag ska säga, människan är ju bara för mycket, och tröjan är lite för kort..jag kan se din mage...
9. Armenien: BIG NO NO!
10. Ryssland: I år lär ni ju inte vinna. usch vilken dålig låt!
11. Azerbaijan: Sorry grabben, inte tillräckligt bra.
12. Bosnien&Herzegovina: Plagiat, plagiat och ännu mer plagiat! SKÄMS!
13. Moldavien: Jag sitter och stör mig på dansarna.. fånigt värre, men nu var det ju sången som skulle bedömas.. jag skulle gärna vilja veta vad hon sjunger.
14. Malta: Kvinnan har en sån mäktig röst! hon ger mig gåshud!
15. Estland: även här nyfiken på vad texten betyder, men den berör mig i alla fall.
16. Danmark: han låter precis som Ronan Keating, och låten är väl okej, men jag skulle inte vilja se den vinna. Den passar sig bäst på radio. Min svärfar tror att han precis varit ute och ridit, för han står så jävla bredbent.
17. Tysklans: fula byxor. Det som gjorde mig mest glad var den ursnygga Dita Von Teese!
18. Turkiet: Nej. Nej. Nej.
19. Albanien: Hur tänkte man här?
20. Norge: Jag gillar egentligen inte texten, men killen är ju så söt! och musiken är ju verkligen helt fantastisk, man vill ju bara dansa!!!!!
21. Ukraina: EEHHH!? varför ska de förstöra hela numret med konstiga kläder och halvnakna karlar??? hon är INTE bra någonstans.
22. Rumänien: jag sitter och oroar mig för att kvinnans bröst ska hoppa ur klänningen.. de ser ut att vilja komma ut. Ingen bra låt.
23. Storbritanen: jag älskar dig Andrew, men det här är eurovision.. den skulle passa perfekt i en av dina musikaler.
24. Finland: hjälp? jag kan verkligen inte lyssna på den här typen av musik.
25. Spanien: klämkäck, gillar hennes hår.. mer än så är det inte.

Det har inte varit en bra dag idag.
Igår kväll kom det igen.
Svårt att andas, hjärtklappning & okontrollerade tankar.
Jag försöker ta kontrollen, men jag kämpar förgäves.
Tankarna vinner och tar över min kropp.
När Martin och barnen gått i morse gick jag och lade mig igen och sov till klockan 11.
Jag skulle ha gått till skolan idag.
Men min kropp sa ifrån, jag hade ingen energi.
Min fina T kom och drack kaffe med mig.
Vi pratade och livet och om våra familjer.
Vi kom varandra lite närmre.

Idag fick jag hemlängtan igen.
Jag önskar vi kunde flytta hem.
Jag vill ha min familj nära, för just nu behöver jag dem mer än någonsin.
Jag saknar öppna förskolan.
Jag saknar mina vänner.
Jag önskar att Martin kunde få ett bra jobb, så vi kunde flytta nu, men det verkar som om vi kommer bli kvar här länge.
Den tanken kväver mig.
Jag ville inte flytta hit, och försöker fortfarande anpassa mig.
Men jag ser ingen framtid här, när jag säger att jag gör det så ljuger jag för mig själv.
Jag vill inte bo här.
Jag vill inte.
När jag pratar med mamma i telefonen så låtsas jag att allt är bra, för jag vet att hon skulle må dåligt om hon visste hur jag mår just nu, och det är så lätt att dölja på telefon.
Jag har visst blivit en hejjare på att låtsas.

"Tonar i natten ej klagande sånger,
hörs ej en vemodig spröd melodi,
som ej är fylld utav smärta och ånger,
endast med längtan, med längtan uti?

Stjärnor, i blånande rymder ni vandra, 
i det oändligas vidder ni bo --
Längta ni, stjärnor, o säg, som vi andra 
efter att vila i tystnad och ro?"

Igår var det en kaosartad morgon, barnen ville inte vara med alls, så vi packade in oss i bilen.
Vi stannade till vid Biltema och köpte en trehjuling till Lowe, sedan körde vi hem till svärisarna.
Barnen lekte och lekte hela dagen.
Vi byggde lite till på träkojan och åt glass.
Martin och jag jobbade på min framtida gitarr no.2, my precious!
På eftermiddagen åkte vi hem och städade.
Sedan tittade jag på en av mina favoritfilmer, Hairspray, jag är förälskad.
Det är min dröm att någon gång få spela Tracy Turnblad.

Idag gick vi upp tidigt allihopa och skulle käka frukost när vi upptäcker att mjölken är slut...
Martin tog med sig Lowe och skulle köpa mjölk, men självklart var inte en enda affär öppen.
Det var bara att gilla läget.
Stackars Martin får abstinens.
Vi åkte till Maxi och handlade, och det var ju en jäkla tur att vi inte handlade så mycket, för när vi kom fram till utcheckningen på självscanningen så säger tjejen i kassan att vi ska ha kontroll idag...
Så det var ju bara att plocka upp allt, kontrollera att vi hade gjort rätt, och sedan packa ner allt igen.
Lite sur var jag faktiskt.
För vi hade gjort helt rätt.
Vi åkte hem och städade lite grann och visade sedan upp lägenheten för ett ungt par.
Sedan ställde vi oss och lagade mat och väntade på våra middagsgäster D & L.
Ellioth blev helt uppspelt av att det kom hem folk, så han pratade oavbrutet i flera timmar.
Det var skönt att få vara social och skratta och äta god mat.
Det ska bli kul att bli grannar med dem när vi flyttar, så att Martin och jag börjar vara sociala tillsammans med andra.
Ikväll ska jag bara vila.
Egentligen har jag massor med skolarbeten, men jag vet inte i vilken ände jag ska börja faktiskt.

Don´t dream It - Be It.