Svart på vitt

Idag ville jag inte gå upp ur sängen, men eftersom jag hade en hel dag av skrivande framför mig var det bara att duscha,klä på sig och sätta på en kanna kaffe.
När jag tog fram datorn för att sätta igång att skriva färdigt min uppsats fick jag ett sug efter att städa.
Inte för att jag gillar att städa, utan för att jag visste att vi skulle visa lägenheten i eftermiddag.
När jag står och diskar kommer jag på en massa bra saker till min uppsats, så jag sprang mellan datorn och disken i ungefär en halvtimme.
Efter disken när jag sitter och är som mest aktiv och inne i det jag gör ringer telefonen.
Dolt nummer.
Jag hatar dolda nummer.
-"Hej det är B från dagis, Lowe var lite gnällig och varm, så vi tog tempen på honom och han har 38,7".
Panik.
Skit skit skit skit.
Jag gick och hämtade mig lilla sjukling på dagis, och när vi kom hem ville han självklart bara sitta i mitt knä och mysa.
Jag älskar att mysa.
Men min uppsats ska vara inne i morgon, och jag hade många sidor kvar att skriva.
Min räddare i nöden Martin kom hem en halvtimme senare och hjälpte mig med lilleman, så jag kunde koncentrera mig på arbetet.
Nu sitter jag här, det är snart natt, och jag har äntligen skickat iväg mitt arbete.
Nu återstår en hel helg med en annan uppsats som jag inte ens har börjat med, och den ska vara i lärarens händer på måndag.
Jag känner mig alldeles för stressad.
Man kan nästan ta på min ångest, så stor och stark är den nu.

"Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina."