Svart på vitt

Så blev det ett glapp i bloggandet igen.
Hoppsan.
Vi var borta fron onsdag till söndag, en välbehövlig liten "semester".
Vi var hos svärisarna, och det är ju alltid som det är, men för barnens skull åkte vi dit.
Det har blivit mycket lek i solen, och så monterade vi ihop den stora studsmattan, och Lowe skrattade så han kiknade när han fick testa den.
Vi har varit inne i hagen hos fåren som Lowe älskar, Ellioth hjälpte farfar att fixa hagen nere vid vattnet, men när vi skulle fösa ner fåren dit så blev det inte som det var tänkt, så vi sköt upp förflyttningen tack vare bångstyriga lamm.
Jag har sytt ett gosefår till Lowe, han älskar den, det värmer i mitt mamma-hjärta.
Det hände en lite lustig sak när vi grillade i helgen. Vi stog i köket och fixade med maten när Ellioth och hans kusin O kommer in i köket i full kareta och skriker "mamma!, det ligger brinnande potatisar i grillen!!".
Efter en kort diskussion kom vi fram till att det var briketterna som barnen trodde var potatisar..så tokigt det kan bli.
När jag har behövt få vara ifred har jag satt mig i solen på trappen och druckit kaffe och tittat på fåglarna som bråkade i trädtopparna.
Jag klarar max ett par dagar i streck där ute.
Jag får panik.

Idag har jag varit i skolan. 9 dagar kvar innan sommarlov.
Eftermiddagen blev inte som jag hade tänkt mig, det blev kaos i stället, som resulterade i att jag sitter här i soffan och känner mig sådär jäkla nere igen.
Varför kan jag inte lära mig att säga ifrån?
Varför går jag bara och tillåter mig att tryckas ner?
Men jag måste försöka rycka upp mig så jag tar mig igenom de här sista jobbiga dagarna.
Jag och I ska plugga tillsammans i morgon, hoppas jag blir smartare efter det.
På fredag lämnar jag stan.

Det handlar bara om att våga.
Mod är ingen egenskap jag besitter.
Det handlar bara om att våga.