Svart på vitt

Idag fick jag sova ut ordentligt.
Min läpp är väldigt svullen efter gårdagens stick i läppen, det känns som om jag boxats med Tyson.
Har inte gjort något vettigt idag, jag borde verkligen plugga, men jag gav upp så fort jag tog fram allt material.
Har städat och pysslat.
B kom på en snabbfika och lite babbel.
Hämtade busbarnen på dagis.
När vi kom hem städade jag det sista inför dagens lägenhetsvisning.
De första var lite torra, och tyckte väl att lägenheten egentligen var för dyr.
När de gått ringde Martins telefon, då ville nästa par komma och kolla. De var mer öppna och glada och tyckte vi hade jättefina tapeter. Smicker gillar vi.
Idag har jag känt mig väldigt konstig.
Jag är inte glad & inte riktigt ledsen heller.
Jag har ingen lust till något eller någon.
Jag vill bara få klart mina skolarbeten och umgås med T.
T kan få mig att le oavsett vad. Jag vet inte vad jag hade gjort utan dig.
Helst av allt skulle jag vilja åka iväg långt bort tillsammans med Martin och barnen, och bara stänga av alla telefoner.
Jag vet inte varför jag mår såhär.
Jag behöver distans.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.