Svart på vitt

Nu är vi tillbaka på hemmaplan igen.
Lowe och jag tog ett tidigt tåg igår från Norrköping.
Vi var tvungna att säga hej då till Emma.
Nu ses vi inte fören i Juni.
Jag älskar dig syster.
Den första halvtimmen till Katrineholm var han jättesur på mig för att han var tvungen att sitta still.
Väl i Katrineholm tog jag på honom skorna så han kunde springa omkring inne i väntsalen (40 minuters väntan innan nästa tåg). Men då kom han på att dörrarna ut öppnades om han gick emot dom, så till slut gav jag upp.
Jag släpade all packning och Lowe till rätt perong och lät honom springa där i stället.
Han blev överlycklig och sprang runt i snön.
Men han skulle gå i den ljupaste snön, och så nära tågspåret som möjligt.
Sedan ramlade han och doppade hela huvudet i snön.
Då blev Lowe skapligt sur.
Jag stoppade i ungen i vagnen och mutade honom med äpple tills tåget äntligen kom 20 minuter senare.
Väl på tåget satt han blick stilla i mitt knä och tittade på en liten pojke som satt bredvid oss.
Efter en stund blev ögonlocken på Lowe tynge o tyngre.
Han somnade.
10 minuter innan vi var i Karlstad väckte jag honom och tog på honom overallen.
Jobbig resa va?
haha.

Äntligen fick jag träffa min Ellioth som varit ifrån mig en vecka!
Älskade unge.

Vi åkte och storhandlade.
Mycket mat.

I morgon är det dags för dagis igen.
I alla fall för Lowe.
Nu är det slutspurten innan jag sätter mig i skolbänken igen!

Nu ska jag kolla på Tv.