Svart på vitt

I morse vaknade jag pigg som en lärka och trodde jag hade försovit mig eftersom det var soligt och ljust ute.
Men NEJ jag hade inte försovit mig för klockan var bara 05:15.
Jag tvingade mig själv att somna om, men det gick inget vidare, jag låg mest i sängen och tittade ut på den klarblå himmelen.
Vid 06:30 gav jag upp.
Jag tvättade mig och tog på mig kläder, gick ut på balkongen och satte mig i värmen och njöt.
Sedan gick jag in och väckte de andra.
Vi klädde på barnen och begav oss ner till dagis.
När jag tar tag i dörren till dagis är det låst.
Då ringer en klocka inne i mitt huvud.
PLANERINGSDAG!!
Det har stått på lappar i säkert två månader att dagis är stängt den 1 juni.
Där står jag och Martin och barnen som 4 stycken frågetecken.
Vad skulle vi göra? Jag skulle till skolan och Martin till jobbet.
Vi ringde barnens farmor och farfar och höll tummarna på att de kunde ta barnen.
Det kunde dom, vi var räddade.
Vi hoppade in i bilen, svängde förbi skolan där jag hoppade av, och sedan körde Martin barnen till dagens favoritpersoner: farmor och farfar.
Psykologi i skolan.
Nu är den kursen slut.
Sorgligt och skönt på samma gång.
Efter skolan inser jag att jag inte har min nyckel på mig, så H skjutsar mig till Martins jobb så jag får hämta en hemnyckel, sedan skjutsade hon mig hem.
Du är en pärla.
När jag kom hem pysslade jag lite och åt mat.
Jag fick ett otroligt sug efter att fika på stan, jag var ju tvungen att vänta på att Martin slutade innan vi kunde åka och hämta barnen (det går inga bussar till farmor och farfar).
Jag fick napp ganska snabbt.
Det blev fika på stan med "HOJ".
Innan vi möttes upp hann jag köpa lite kläder till Lowe och en huvudbonad till mig själv, nu ekar det i min plånbok.
Vi satte oss på en uteservering och pratade och göttade oss i solen.
Sedan tog vi en liten tur på stan.
Tack för idag, det måste vi göra om!
När vi hade skiljts åt gick jag till Martins jobb och tittade på när han jobbade, det var ju dessvärre mindre kul.
Men jag satte mig och njöt av deras stora AC-maskin-grej.
Han slutade lite tidigare på jobbet och vi åkte raka vägen ut till barnen.
Barnen hade haft det jättebra idag, och de ville inte åka hem.
Vi åt glass och fikade lite i värmen, sedan for vi hem.
Lowe är rädd för flugor, ja, det är sant.
Han är precis livrädd för flugor.
Vi sitter i bilen och hör hur han skriker i ren panik, som om någon hade gjort honom illa, men det var för att en fluga gick på hans ben, och även när flugan valde att flytta på sig så skrek Lowe.
Jag och Ellioth kom till Lowes undsättning och viftade ut flugan ur bilen.
Sedan somnade båda två.
När vi kom hem fick vi väcka dom och gå upp och sova i sängarna i stället.
Nu kollar jag på tv och förbereder mig inför morgondagens lektion.

"Tankarna far ut vilda med vinden, jag håller dem i ett järngrepp,
det får bära eller brista."