Svart på vitt

Idag vaknade jag av Lowes blöta pussar.
När alla andra gått somnade jag om och vaknade en timme senare och var jättepigg.
Jag gjorde en latte och tittade på den där David Hasselhoff på tv, jag skämdes lite, men hellre det än tv-shop.
Jag satt och letade lite jobb idag, men det finns verkligen inget vettigt, när ska denna ekonomi vända?
T ringde och behövde gå ner till stan o köpa allergimedicin och frågade om jag ville följa med.
Vi tog med oss T:s hund också och gick in mot stan.
Vi blev sugna på kaffe och satte oss på en uteservering och drack hasselnöts-latte och tittade på glada (läs fulla) gymnasielever som firade studenten klockan 10:30 på förmiddagen.
Senare när jag kom hem fick jag ett städryck, jag är så trött på saker som ligger överallt.
Det syns att vi ska flytta inom kort, lådorna står staplade längs med väggarna.
Det kommer bli perfekt för oss att flytta bort från det här stället.
Jag står inte ut med det mer.
Det enda jag kommer sakna är Lowes dagis.

Då jag har varit hemma själv nästan hela dagen har jag också haft tid att tänka väldigt mycket.
Det är inte bra när jag börjar tänka för mycket, det går alltid över styr på något sätt.
Jag började tänka på människor som har sårat mig, hur ont det gjorde och fortfarande gör.
Varför kan man inte bara glömma?
Varför lägger jag min energi på att tänka på sådana människor?
Jag gick hemma och blev totalt deppig helt i onödan, ibland är jag bra fånig.
På fredag reser jag iväg och stannar borta ett tag, det kommer bli dagar av sorg men också av glädje.

Vi passar inte ihop, inte på något plan.
Vi är för olika.
Det blir ingen andra refräng.