Svart på vitt

I morse vakade jag klockan 04:00 av att Ellioth ropade på mig, jag gick in till hans säng men han var inte där.
Jag hittade honom på toaletten, han satt och gjorde nummer 2.
Jag fick honom att somna om i våran säng.
Strax innan 8 pussade Martin mig på munnen och sa hej då, men jag somnade om igen.
Barnen sov länge, ovanligt länge, det behövde vi efter allt midsommarfirande.
Vi åt frukost och lekte, tittade på barnprogram.
Jag började sortera barnkläder, det som ska behållas och det som ska skänkas, jag kom en liten bit i alla fall.
Jag rökte min sista cigarett klockan 12:00 idag, jag har tänkt på cigaretter i snart 11 timmar, men jag har inte rökt.
Däremot håller jag på att bli galen.
På eftermiddagen åkte vi och handlade, då ringde Martins mamma och frågade om Ellioth ville vara hos dom i ett par dagar, och eftersom vi ska flytta nästa vecka är det ju ypperligt med barnvakt nu eftersom det är svårt att packa med två barn hemma.
Vi åkte hem med maten och packade en väska till Ellioth, sen bar vi iväg mot skogen.
När vi kommer in i skogen, på de minsta skogsvägarna möter vi en stor timmer bil.
Timmerbilen har en mötesplats-lucka på sin sida, men svänger inte ut på den.
NEJ, han kör som vanligt och prejar ner oss i diket
Sen har han mage att köra ifrån oss!
Bilen lutade så mycket att jag fick klättra ut ur den, barnen blev rädda.
Martin fick ringa sin pappa, som kom efter 15-20 minuter och drog upp oss ur diket.
Vi lämnade av Ellioth, som inte ville pussas och kramas, och sedan åkte vi hem mot stan igen.
Lilleman sover, Martin jobbar och jag funderar på att gå och lägga mig, röksuget kanska stillar sig om jag sover.

Att alltid vara en smula barn, det är att vara riktigt vuxen.