Svart på vitt

Innan jag träffade min sambo trodde jag inte att jag någonsin
skulle lyckas hitta en kille som jag kunde stadga mig med.
Jag irrade mest omkring och hade korta, tråkiga förhållanden med killar som verkligen inte var bra för mig.

Det var bara slumpen som förde mig och M samman.
Vi träffades i ett forum och började prata.
Efter att vi pratat via internet en tid var det telefonen som blev mer aktuell,
men jag upptäckte ganska snabbt att han inte var lika verbal som jag.
Jag var helt enkelt tvungen att träffa denna mysiska kille från värmland som citerade Edgar Allan Poe tills jag smälte.

När vi träffades första gången hade han med sig en vacker vit ros och ett porträtt av mig som han redigerat lite i photoshop.
Det var inte lätt att få några ord ur honom, han var troligtvis lika nervös som jag, skillnaden är bara att när jag blir nervös så pratar jag bara mer och snabbare.
Han stannade bara över dagen första gången, och när han skulle åka hem frågade jag om han ångrade att han kom, han sa nej.
Jag ångrade ingenting.

Det var här våran resa började.
Det var då jag visste att det var vi.