Svart på vitt

Idag satt jag och drömde mig tillbaka flera år i tiden.
Allt var så annorlunda då.
Jag umgicks nästan varje dag med en helt fantastisk person,
vi kan kalla henne Z.
Vi gick i samma klass i sex år och gjorde allting tillsammans.

Vi brann båda för teater, musik och självklart killar.
De mesta av våra pengar spenderade vi på vårat favoritcafé,
där kunde vi sitta i flera timmar och dricka kaffe, äta kladdkaka (med grädde) och prata.
Vi var oskiljaktiga, trodde jag.

Jag fick barn, hon flyttade från stan.
Där började våra vägar dela på sig.
Jag var ledsen att hon var borta,
och bestämde mig att det kanske var lika bra att gå vidare.
Jag var nog avundsjuk på hennes kille (som jag hade presenterat för henne),
hon hade ju varit min så länge.

Vi ses inte längre.
Vad hände?
Hon var min bästa vän.
Kan det vara så att vi kanske blev för olika?
Jag saknar det vi hade.
Hon har fortfarande en stor plats i mitt hjärta.

Jag har inte vågat fråga om hon vill träffa mig igen,
jag är rädd att vi inte ska ha något gemensamt längre.
Men samtidigt vill jag inte att hon bara ska förbli ett minne.