Svart på vitt

Försvann visst en vecka igen.
Har varit hemma hos min familj och tankat lite kärlek,
och som vanligt när jag inte har bloggat på ett tag så har jag hunnit fundera.

Har ni någonsin tänkt på att alla människor ni möter i livet påverkar er på ett eller annat sätt?
Vissa mer och vissa mindre.
Kanske den där äldre kvinnan du mötte för 5 år sedan vid en busskur som du växlade några flyktiga fraser med.
Eller kanske mannen i bankkön för 2 månader sedan som du artigt log mot och förvånande nog fick ett leende tillbaka av.

Dessa funderingar grundar sig i att jag förra veckan bodde tillsammans med två enastående unga kvinnor.
Två kvinnor från Brasilien.
Jag hade äran att under en veckas tid lära känna dem, och lära mig allt om dem och deras hemland.
När vi tog farväl för några dagar sedan kände jag en konstig känsla inom mig,
för jag visste att vi troligtvis aldrig kommer att ses igen.
Någonsin.
Ändå tror jag att de har påverkat mig mer än jag någonsin kan ana.

Jag vill härmed säga att ni ska vårda alla tillfällen ni får att lära känna nya människor,
även om det bara varar i ett par minuter eller timmar.

För allt du hatar hos dig själv - förlåt dig själv.
För allt du skäms över.
För allt du är stolt över.
För allt du vill dölja.
För allt du vill visa upp.
För allt som inte blev som det skulle.
För allt du är.
För allt du vill vara.
Förlåt dig själv.