Svart på vitt

I fredags eftermiddag styrde kosan åter hem till Norrköping för att döpa våran minsta pojke.
Förberedelserna tog upp hela lördagen, men vi hann även med lite eurovision.
På söndag morgon var vi uppe med tuppen för att stryka, duscha, sminka och garnera smörgåstårtor.
Allt blev klart i tid och alla gäster kom i tid,
tack mamma och lillasyster för att ni finns.
Dopet var jättevackert och lillprinsen skötte sig alldeles utmärkt.
Lillasyster sjöng, och känslig som jag är för hennes röst så grät jag.

De flesta av mina underbara vänner kom.
Jag var orolig dagarna innan för att de skulle komma.
Jag vet att ingen av dem är troende på samma sätt som jag,
och jag var ängslig över hur obekväma de kanske skulle känna sig.
Det är oundvikligt att inte tala om Gud under ett dop.

Men alla kom, och de tyckte också att de var vackert.
Jag valde att ha dopet i kyrksalen i min hemförsamling i stället för i stora kyrkan,
just för att få en lite mer familjär känsla.

På kvällen grillade vi ute i värmen och glufsade i oss den sista smörgåstårtan.