Svart på vitt

Jag somnade klockan 21:00 igår, det har inte hänt på evigheter.
Mardrömmarna förföljer mig, jag som brukar ha så fina drömmar!
Det verkar vara kaos där uppe i hjärnkontoret och jag vet inte hur jag ska få det att lugna ner sig.
Det värsta med att vara känslig för sress är att man till slut inte vet att man är stressad, men kroppen vet och agerar efter det.
Jag vet inte ens vad jag behöver just nu för att må bra.
Det får bli många kramar med lilleman idag.