Svart på vitt

Det kändes lite konstigt, men bra, att mamma var här hemma när vi vaknade.
Som jag nämde igår hör det inte riktigt till vanligheterna.
Vi försov oss i morse så jag och Ellioth fick halvspringa till skolan, sedan gick jag hem till mamma och åt frukost och drack kaffe.
Runt halv tio tog vi bussen in till staden, jag skulle träffa min psykolog för att läsa igenom remissen hon skrivit för att sedan kunna remittera mig till psykiatrin.
Det var lite jobbigt att läsa det och så tyckte jag även att det kändes lite tamt, men det är ju väldigt svårt att skriva på ett papper exakt hur det känns när man mår riktigt dåligt.
Hon hade gjort så gott hon kunnat och jag godkände den, hon var också snäll och satte upp en samtalstid nästa vecka ifall psykiatrin inte hinner ringa, hon ville inte att jag skulle behöva gå och inte ha någon att prata med medans jag väntar.
Efter det besöket gick mamma, jag och Theodor och hämtade ut mina nya mediciner och sedan köpte vi en present till en av Ellioths vänner som han ska på kalas hos i morgon.
Det är så svårt att köpa saker till andras barn, hur mycket ska man lägga?
Jag hittade något som jag inte riktigt visste vad det var, det får pojken lista ut själv...
Eftermiddagen spenderade vi i lekparken, självklart med kaffetermos och fika.
Nu ikväll har jag varit på gymmet, det kändes verkligen mer idag, kanske eftersom jag fortfarande är lite mörbultad efter måndages dubbelpass (ja, så otränad är jag).
Men nu har jag verkligen kommit igång, dem på gymmet känner igen mig när jag kommer, det var ett av mina mål.
Nu ska jag och min mamma ta en kopp kaffe, jag kanske återkommer efter första fredagsfinalen i idol.