Svart på vitt

Nu har jag precis kommit hem från världens bästa psykolog, det är så skönt att hon är så engagerad.
Hon hade kontaktat den andra psykologen jag var hos på öppenvårdsmottagningen förra veckan,
och sett till att jag ska få en tid igen om ungefär tre veckor.
Då ska jag få gå på ett bedömningssamtal där dem ska se vilken knäppskallegrad jag tillhör så dem kan skräddarsy min behandling därefter.
Min psykolog vill inte släppa mig än, hon kommer följa med mig på det samtalet så att inga missförstånd kan ske igen och så att dem förstår hur stora problem jag har.
Jag är så glad att hon ger mig nya tider till henne, hon gör att jag för en liten stund känner mig trygg.
Theodor tyckte inte det var lika kul idag, han ålade i min famn, gnisslade tänder och skrek.
Nu sover han sött i sin säng och jag dricker det efterlängtade morgonkaffet (som jag inte får dricka egentligen eftersom vattenblåsorna är tillbaka i hela halsen).