Svart på vitt

Det kan ju inte vara riktigt normalt att vara rädd för stjärnor,
men jag är det.
Eller jag vet inte om det är stjärnorna,
kanske mest mörkret.
Jag vågar knappt gå ut på balkongen på kvällarna.
Hur kan jag ha blivit såhär?
Vart gick någonting snett?
Det kommande halvåret kommer innebära ganska mycket mörker,
mörker som jag faktiskt skulle klara mig utan.
Mörker är kopplat med ångest för mig.
Jag vill ha ljust dygnet runt helst.
Jag gillar inte snö,
men snön lyser ju i alla fall upp lite grann.
Jag ska nog börja tycka om snö.
God Jul.