Svart på vitt

Om sex dagar ska vår grupp träffas igen. Vi ska träffas för första gången sedan vi hade det där jobbiga mötet när allting blev fel.
Jag har haft ångest för det sedan dess. Jag har haft ångest hela julen för att jag måste gå dit på torsdag.
Jag kommer inte be om ursäkt för jag menade vartenda ord.
Jag kommer heller inte kunna se alla i ögonen efter vad de sa till mig.
Vad ska vi prata om? Kommer folk låtsas som ingenting? Det kommer inte jag kunna göra.
Jag är livrädd för att min stubin kommer brinna av än en gång och det kommer bli lika jobbigt en gång till.
Jag oroar mig varje dag och jag vill inte gå dit.
Jag har så ont i magen, jag kräks och jag har till och med funderat på att skita i utbildningen och hitta någonting annat.
Det är kanske lite väl drastiskt, jag vet, men jag vill så gärna fly när det blir jobbigt.
Det skulle ju bli bra när vi flyttade tillbaka hit, det skulle ju bli perfekt igen...