Besviken.

På komvux mötte jag en underbar människa, han fick mig att skratta och jag fick honom att skratta.
Vi blev väldigt goda vänner, tyvärr flyttade han till Norge och vi kunde inte umgås mer.
Vi fortsatte dock att höras via msn och jag saknade honom.
Han hittade en tjej och jag var så glad för hans skull, det jag inte visste då var att han skulle gå upp i rök.

Jag tänkte väl först att jag inte kunde kräva för mycket av honom eftersom han var nykär.
Han lovade att han skulle komma på mitt bröllop, men han kom inte.
Han lovade att vi skulle ses när han kom till Sverige, men han hörde aldrig av sig.
Nu bor vi i samma stad och hade jag haft hans svenska telefonnummer skulle jag ringa och skälla ut honom efter noter.

Varför lägger jag egentligen ens min energi på att skriva det här??
Jag är bara så jävla less på att vara en när-det-passar-mig-vän.

Kommentarer


Postat av: EBB - En ung bruds bekännelser

Det är för sorgligt när det blir på det där viset... Man önskar att folk kunde stå upp för vad de vill och tycker någon gång!



Hej förresten, blev rekommenderad hit, så eventuellt kanske jag kikar in då och då och lämnar någon kommentar ;)

2011-02-20 @ 20:05:20
URL: http://enbrudsbekannelser.blogg.se/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: