Svart på vitt

Idag var jag på min första behandlingstid hos min psykolog, hon är helt underbar.
En kort, smal, mysig kvinna med en bred värmländsk dialekt.
Det var jobbigt men samtidigt befriande idag, jag grät och grät och pratade.
Det känns som om vi faktiskt kom någonstans, och jag fick en slags uppgift med mig hem.
Som vanligt efter ett samtal får jag ont i huvudet, spänningshuvudvärk of doom.
Nu ska jag försöka ta tag i saker, stå upp för mig själv och försöka vara stark.