Jag vet att jag är väldigt dramatisk ibland. Som en shakespearepjäs. Ibland värre. Men nu är det befogat. Jag är trött på att ingen förstår sig på min sjukdom. Den osynliga sjukdomen. Ibland känner jag för att kasta glas och porslin i väggarna. Men det gör jag aldrig. Vilket glas ska jag välja? Vilket glas kan jag klara mig utan? Det slutar med att jag låser in mig. Gråter. Helst så att ingen hör. Ingen förstår ju i alla fall.
-
Om
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- Mars 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
- Januari 2009
- December 2008
- November 2008
Kommentarer
Postat av: Jonesy
Fast det gör vi.. Vissa av oss. Tyvärr är vi inte alltid rätt personer som borde förstå och ibland är vi för långt bort... Men vi finns <3
URL: http://kattenjones.blogspot.com/
Postat av: Emily
<3 Jag förstår dig, jag försökte skicka sms till dig, men det går inte skicka. Har du bytt nummer hun?
URL: http://agressia.blogg.se/