Svart på vitt

Det var visst ett tag sedan jag glömde bort att blogga, nu har jag lyckats igen.
Mitt huvud är mestadels i skolan trots att jag tagit helg, all information och framtida inlämningsarbeten snurrar runt i huvet som en evighetskarusell.
Förutom skolan så har jag andra saker att tänka på, min familj och mina vänner.
Jag kämpar för att ens hinna med min familj och mina vänner bli lidandes.
Jag hoppas verkligen ni har överseende med detta, om jag glömmer bort att höra av mig så är det verkligen inte för att vara elak, det är lite mycket runt omkring mig, och ni har säkert också det ibland.

Idag är det fars dag, en dag jag helst hade sluppit, den får mig bara att tänka på saker jag försökt glömma bort. Jag firar inte fars dag.
Jag har en pappa och han är i allra högsta grad levande, vi ses bara inte särskilt ofta.
Varför vi inte ses ofta känns överflödigt att skriva här eftersom jag vet att det skulle komma invändningar från olika håll, och framförallt dåliga ursäkter.
Men jag kan uttrycka mig såhär; hade det funnits en "barnens dag", bortsätt från födelsedagar, då vi uppmärksammade våra barn hade inte han firat mig...
Varför ska jag då fira honom?