Svart på vitt

För en tid sedan, jag tror att det var i höstas, sa Jan björklund att han inte tycker att fritidshem är viktiga. Nu är jag inne på min andra termin och jag har verkligen insett hur stort det här uppdraget faktiskt är, då blir jag bara arg av sådana kommentarer av en ledande politiker.

Vad är det då vi gör/ska göra?
Jag går den nya lärarutbildningen och kraven på vad vi ska kunna när vi är klara är stora.
Vi måste veta hur varje elev har det, både socialt och i skolan och måste därför ha en kontinuerlig kontakt med skolan och hemmet.
Vi måste ha en bra relation med varje inskriven elev för att veta hur vi ska kunna skräddarsy och individanpassa deras fritid så den blir meningsfull.
Vi måste ibland kunna skapa denna meningsfulla fritid med nästan inga resurser alls.
Vi ska vara en betydelsefull vuxen som man kan vända sig till oavsett vad det gäller.
Vi ska kunna överblicka relationer i elevgruppen så att ingen känner sig utanför eller blir illa behandlad.
Vi ska kunna hantera, i många fall, väldigt stora elevgrupper och alla ska ha sin bit av kakan.
Vi ska vara experter på både vardagspedagogik och värdepedagogik.

Det här är bara en liten del.
I skolan hämtar vi den formella kunskapen, på fritidshemmet utvecklas den sociala kompetensen.
Om Björklund verkligen förstod det här skulle han aldrig uttryckt sig så klumpigt, eller så skiter han bara i vilket...han gillar ju att sätta ut fler matematiklektioner istället.
Fritidshemmet är en samhällsinstitution och målet är, förutom den meningsfulla fritiden, att forma framtidens samhällsmedborgare.

Kontentan är i alla fall att det sociala samspelet är oerhört vikigt eftersom vi alltid kommer att vara i interaktion med andra människor.