Svart på vitt

Det kan göra ont på olika sätt. Jag har hälsporre, det gör jätteont och jag måste skaffa en ny läkartid och få någonting gjort en gång för alla, jag orkar snart inte smärtan mer och jag vill kunna gå normalt.
Mitt vänsteröra gör också ont, det rinner vätska ur det till och från och värker.
Jag har en hel samling saker som för fysiskt ont.

Sedan finns det andra saker som gör ont som inte är lika lätta att sätta ord på. Mina känslor gör ont. Jag kan inte berätta hela historien från början för den hör inte hemma här, mina närmsta vänner vet dock vad det handlar om.
Förra hösten tog jag mina första steg in på universitetet i min hemstad, det kändes så stort och alldeles fantastiskt bra. Tyvärr dog gnistan efter tio minuter när jag fick ögonkontakt med en människa från mitt förflutna som jag hade hoppats att jag skulle slippa träffa igen. Tyvärr vet jag att vi kommer springa på varandra i minst 1-2 år till.
Att veta att den här personen finns nära känns inte bra, det gör ont i hela mig. Jag jobbar på gnistan varje dag, jag umgås med underbara kursare och försöker verkligen fungera normalt. Men så fort jag möter den där blicken så dör precis allting och jag vill fly.
Att bli påmind om mitt förflutna varje dag tar för mycket på min energi, men samtidigt vill jag inte låta personen få styra mitt liv bara genom sin närvaro.