....är det enda jag gör. Jag hinner inte med mina vänner, mina syskon, mig själv.. Jag hinner knappt med min egen familj. Ibland undrar jag om det är värt allt det här, om det är värt att känna sig stressad i stort sett dygnet runt... I synnerhet när jag redan lider av en stressrelaterad sjukdom. Är det värt att förlora alla fina människor omkring en, för ibland är det verkligen så det känns. Jag orkar inte ge av mig själv, jag hinner inte heller, då tappar folk lusten. Utan den här utbildningen är jag ingenting för samhället, men ibland har jag bara god lust att peka finger åt samhället och sluta plugga. Samtidigt vill jag inget hellre än att bli lärare, men till vilken pris ska det ske? Och så är det där med det dåliga samvetet över att barnen är mer i skola/dagis än hemma... Jag räcker inte till!! Hur jag än stångar mig blodig så räcker jag inte till!
Kommentarer