Svart på vitt

För ungefär ett år sedan sa barnens farmor, efter att barnen sovit över där, att min mellanpojke andades konstigt, snarkade kraftigt och gjorde andninsuppehåll på nätterna.
Jag var lite dum och trodde att hon bara inbillade sig, men jag tänkte ändå ha lite extra koll på honom.
Det visade ju sig vara helt sant, nästan obehagligt faktiskt, det lät ju som om lillprins skulle kvävas.
Efter mycket om och men gick vi och kollade upp det, den kvinnliga läkaren behövde bara titta i två sekunder för att skicka en remiss till öron,näsa & hals på sjukhuset.

Idag var det äntligen dags för läkarbesöket vi har väntat på!
Det tog inte mer än en minut innan läkaren konstaterade att det behövdes en tonsillektomi, alltså en operation för att ta bort hela halsmandlarna och kanske även de där bakom näsan som jag inte kan komma på vad de heter just nu...polyperna?
Nu kommer han i alla fall bli kallad till operation inom två månader. Läskigt, men ack så skönt för den lille stackarn som inte kan sova ordentligt.

Det slog mig också, som den tänkare jag är, när vi gick mot ingången till det stora sjukhuset, hur mycket känslor som ryms innanför de där väggarna.
På ett sjukhus måste det ju finnas varenda känsla som existerar. På sjukhus finns det människor som känner sorg, lycka, hopp, frustration, nervositet och hopplöshet...
När ett barn föds uppe på förlossningen dör det en människa i en annan del av huset.
Jag vet att det kanske är osunt att tänka så, men jag kan inte låta bli.
På just det här sjukhuset har jag personligen varit i väldigt olika ärenden, både i glädje och sorg.
Jag försökte sopa bort de jobbiga tankarna när vi gick där inne i gångarna, det ekar när man går där vilket gör det hela ännu värre.
Jag kikade upp mot fönstrena på förlossningen, där födde jag två av mina pojkar, det var här deras liv började...på ett sjukhus fyllt av sorg, lycka, hopp, frustration, nervositet och hopplöshet.
Jag är glad att jag inte behöver vara på sjukhuset på ofta.


Personen på bilden har ingenting med sammanhanget i texten att göra (HAHA).