Svart på vitt

Idag har vi städat ut julen. Det innebär att vi hade barr i hela lägenheten och vi kommer väl få barr i fötterna lagom tills nästa jul. Det kanske är dags att börja överväga att ha en plastgran, fast nej, det doftar ju inte lika gott och det tar ju bort lite av den där mysiga julfeelingen.
Jag tycker inte om att städa bort julen, nu är det ju ett helt år kvar tills nästa gång!!

Idag fick jag den glädjande nyheten att min lillasyster som precis flyttat till Norge har fått jobb, det innebär ju tyvärr att hon blir kvar där ett tag och inte kommer hem så fort som jag hade velat, det är den egoistiska delen av det hela. Jag är jätteglad för hennes skull, ni får inte tro nåt annat, jag saknar bara min lillasyster.

Tänkte ta en liten update för er som följt processen med problemet på universitetet, eller ja, i vår basgrupp.
Som ni vet gick det ju åt pipsvängen innan jul när jag kände att måttet var rågat och försökte ta tag i saker och ting, det gick ju inte så bra.
Igår var det dags att komma tillbaka till skolan, jag ville inte ens gå dit..jag visste ju inte vad jag hade att vänta. Jag har ju som ni vet varit orolig i flera veckor.
När nästan alla var samlade var det som om ingenting hade hänt och det gör mig smått förbannad.
Det är inte okej efter det som hände och jag accepterar det inte.
När jag hade åkt iväg med Lowe till läkaren hade några av de andra pratat och en av personerna i gruppen tyckte att allt kändes bättre i gruppen nu.
Det gjorde mig ändå lite mer arg. Det kanske känns helt okej för någon som inte fick skit kastat i ansiktet, jag däremot har haft värre ångest än någonsin i flera veckor.
Jag avskyr när vissa förminskar andras känslor.
Om vi ska kunna arbeta i den här gruppen igen måste våra uppenbarliga problem lösas.
På måndag har vi tre timmar på oss att lösa saker och ting.
Min oro har mer förvandlats till ilska, ilska över att det jag och några av mina vänner känner inte tas på allvar, ilska över att gruppens arbete och klimat inte tas på allvar.