Svart på vitt

Jag tror att jag har skrivit det förut men jag skriver det igen.
Jag sörjer. Jag sörjer varje år vid den här tiden. Julen är slut, den gick alldeles för fort. Det är ett nytt år och allting börjar om från början. Nya utmaningar, fortfarande lite pengar på fickan och massor med studier. Ett helt år till när barnen kommer vara på dagis och jag på universitetet. Jag saknar dem hela dagarna. Jag skulle ha velat stanna tiden under julhelgen, det gick alldeles för fort... jag vill tillbaka till när vi satt här allihopa i vardagsrummet, syskon och massa lyckliga barn.

Det är en sak till som gör ont, lite värre än att julen är slut.
Min lillasyster, min bästa vän, flyttar från Sverige i morgon. Hon ska flytta till sin pojkvän. Det är så härligt på ett sätt, att hon flyttar till den hon älskar, det är kärlek och alldeles rätt.
Men samtidigt så gör det ont eftersom hon inte kommer vara här mer. Hon kommer inte finnas några kvarter bort. Vi kommer inte kunna ses precis när vi vill och det gör ont. Vi kommer inte kunna umgås alls. Det gör riktigt, riktigt ont.