Svart på vitt

Om sex dagar ska vår grupp träffas igen. Vi ska träffas för första gången sedan vi hade det där jobbiga mötet när allting blev fel.
Jag har haft ångest för det sedan dess. Jag har haft ångest hela julen för att jag måste gå dit på torsdag.
Jag kommer inte be om ursäkt för jag menade vartenda ord.
Jag kommer heller inte kunna se alla i ögonen efter vad de sa till mig.
Vad ska vi prata om? Kommer folk låtsas som ingenting? Det kommer inte jag kunna göra.
Jag är livrädd för att min stubin kommer brinna av än en gång och det kommer bli lika jobbigt en gång till.
Jag oroar mig varje dag och jag vill inte gå dit.
Jag har så ont i magen, jag kräks och jag har till och med funderat på att skita i utbildningen och hitta någonting annat.
Det är kanske lite väl drastiskt, jag vet, men jag vill så gärna fly när det blir jobbigt.
Det skulle ju bli bra när vi flyttade tillbaka hit, det skulle ju bli perfekt igen...

Min sjuåring vill ha en mobiltelefon, "alla andra har ju en mamma". Alla andra har inte en mobiltelefon, men jag förstår vart han vill komma.
Jag vill INTE att min sjuåring ska ha en mobiltelefon.
Jag har hört föräldrar som säger "det kan väl vara bra när barnen är ute och leker, då kan man ju få tag på dem". Då börjar jag vrida på mig och tänker; okej, nästa år kanske.
Men sedan får jag slå mig själv på fingrarna och säga NEJ. NEJ NEJ NEJ.
Han är sju år, åtta nästa år! sjuåringar ska inte ha mobiltelefoner.
När jag var sju år lekte vi ute jämt, utan mobiltelefon och det gick hur bra som helst.
Tekniken när det kommer till mobiler var inte lika utspridd då, pappa hade väl nån tegelsten av något slag.
Men jag tycker inte att teknikens utveckling och framfart är en ursäkt för att små barn ska ha mobiltelefoner.
Jag röstar NEJ och återigen NEJ.

Ibland är det inte lätt att hålla alla tankar i styr, jag är som värst på kvällarna när det är tyst här hemma.
Då finns det alltid tid att överanalysera det mesta och jag driver mig själv till vansinne.
Det är så många saker jag vill och ändå gör jag ingenting åt det. Jag känner inte igen mig själv.
Jag har alltid varit en person som gör det jag vill, jag kämpar mot målet och låter ingen köra med mig.
Men nu är det för känsligt, det gör lite för ont och jag står ut, håller tyst.
Det får ta den tid det tar, jag mår snart bra igen, just nu vill jag bara få tänka, drömma mig bort.

Det är den 26:e december och julen är slut. Jag sörjer varje år den 26:e. Nu får vi ju vänta ett helt år till nästa gång. Jag ska ta en snabbresumé av vad som hänt i helgen, jag har inte velat blogga utan lagt all min tid på familjen.

Dagen innan julafton var barnen mest i taket och klättrade, de bli sådana när någonting roligt ska hända. På kvällen ställde vi ut gröt och en karta åt tomten i vanlig ordning.
Alla somnade utom jag, jag satt uppe hela natten och väntade på julen, jag sov max tre timmar.
När resten av familjen vaknade åt vi gröt och barnen tjatade om paketen, lite som det ska vara. Efter gröten öppnade vi dem äntligen, egentligen var det synd att öppna alla....de låg ju så vackert där under granen, lite idylliskt.
Barnen slet i pappret, skrek av glädje och skrattade om vartannat. Det värmde i hela mig.
Klockan 11 var vi på plats i kyrkan som vi alltid är på julafton, mina barn satt knäpptysta som små ljus och jag började fundera på om det verkligen var mina barn jag hade fått med mig..

Klockan 13 var det dags för julmiddag hos min pappa, så har det varit sedan mamma och han skilde sig. Vi äter tills vi nästan spricker och sedan kollar vi på kalle anka.
När vi kom hem igen på kvällen var det dags att ställa sig och göra julmat inför firandet hemma hos oss på juldagen, det var inte så jätteroligt när jag redan var totalt proppmätt.
Det gick snabbt och smärtfritt och det doftade ljuvligt.
Klockan 23:30 var jag, min lillasyster och mamma på plats i kyrkan igen för midnattsmässa. Det var helt underbart. Kyrkan var full av folk och det bjöds på underbar musik och en imponerande predikan.
När jag kom hem kunde jag inte sova, jag var jättepigg. Jag satt uppe hela natten igen, däckade på soffan efter klockan 02:00 och gick upp 05:30 för att gå på julottan i kyrkan med min mamma. Jag älskar kyrkan på julen, det kanske ni har förstått vid det här laget. Jag fick vara ljusbärare på julottan, jag träffade också på en saknad vän som jag inte träffar så ofta längre.

När jag kom hem igen var jag skittrött. Jag hade sovit ungefär sex timmar på två dygn och var helt slut, att sova kom inte på tal eftersom gästerna skulle trilla in hos oss klockan 14:00. Städa av lite, fixa maten, dricka kaffe för att hålla sig vid liv.
Det blev en underbar julfest i alla fall, det var så skönt att få ha nästan alla mina syskon samlade hemma hos mig. Det blev mycket mat och ännu mer paket.

Men nu är julen slut. Jag har varit jättetrött hela dagen och inte orkat göra någonting. I morgon är vi åter tillbaka i verkligheten. Nu måste jag sitta och plugga i flera dagar så att jag kan fira nyår med gott samvete.

Jag hoppas ni har haft en fin jul!

Igår föll det stora flingor snö från himlen. Det ska tilläggas att det varade i cirka 10 minuter, sedan var det som om himlen tackade för sig och drog.
Det enda som är kvar är lite puder på utemöblerna och gräset.
Det kommer inte bli någon vit jul och jag är bitter.

Jag har precis haft en vän på besök, en sådan där vän som jag verkligen inte skulle klara mig utan!
Hon är så lätt att umgås med och jag känner mig aldrig obekväm. Vi kan prata om vad som helst vilket underlättar en hel del också.
Hon är lätt beroende av kaffe också, precis som jag.
Tack för att du finns!

Allvarligt, jag är så jäkla förvirrad. Jag lägger ifrån mig saker jag äger och så hittar jag dem inte! Jag är expert på att förlägga och tappa bort saker.
Förut hittade jag inte min telefon och eftersom jag inte har en hemtelefon kunde jag inte ringa upp den. Jag hittade den under en handduk i badrummet (!?).
Jag letade efter min hårborse och efter en halvtimme hittade jag den i köket (!?).
Det jag tappar bort oftast är mina glasögon och då äger jag ändå två par... jag lyckas ALLTID förlägga dem.

Förra veckan när jag gick till spåvagnen kom jag på halvvägs att jag inte visste vart min telefon var, jag nästan sprang hem. När jag kom fram till dörren och skulle låsa upp för att hetsleta efter den slår det mig att jag lyssnar på musik..och hur skulle jag kunna lyssna på musik utan just TELEFONEN?! (jag har inte använt min mp3-spelare på säkert ett år). Pinsamt. Jag hade den i fickan hela tiden...
Jag är förvirrad.

Jag ska fortsätta leta upp borttappade saker.....

Sedär, nu är jag tillbaka igen. Starkare än någonsin.
Det är några dagar nu som har varit oerhört prövande på olika sätt. Ibland kan det vara spännande när livet prövar en men inte i det här fallet.
Jag är, som ni säkert redan vet om ni följt min blogg länge eller känner mig, oerhört känslig för stress i alla dess former.

När en person håller saker inom som tillräckligt länge så rinner bägaren till slut över, det gjorde det häromdagen. Det slutade i ett rent kaos.
Jag har gråtit och ångestkräkts och nu känner jag mig rätt tom.
Vissa glömmer jobbiga saker ganska fort och går vidare, jag däremot har en tendens att älta, överanalysera och hamna i en ond spiral.
Hur kunde det gå så fel? Varför kan vuxna människor inte bara bete sig som just vuxna människor?
Jag säger inte att jag skötte mig jättesnyggt heller, men det gjorde inte du/ni heller.
Varför ska man behöva skrika och kalla varandra saker man ändå inte menar, eller du kanske menade det. Jag kanske är dum i huvudet.

När man lider av depression och ångest och dalar ner i sitt mående är det så svårt att ta sig upp igen. Det kommer få ta den tiden det tar. Det värsta är att när "lovet" (jag ska plugga hela lovet) är slut kommer vi behöva lösa problemen och jag mår dåligt över den dagen redan nu.
Jag tänker att vi ska ta det lungt och sansat, att vi ska prata i lugnan ro. Fast samtidigt så vet jag hur jag blir när jag är frustrerad, jag exploderar. Jag minns inte ens vad jag sa häromdagen, det är alldeles svart.
Jag blev sårad och trampad på och jag kan inte släppa det.

Jag tänker att jag ska hitta en ny utbildning och flytta. Jag kommer antagligen inte göra det, men i mina tankar flyr jag. Det är så mycket lättare att fly. Jag är expert på att fly.

Jag drömmer i alla fall om en vit jul....

Idag gjorde jag någonting som inte hör till vanligheterna. Barnen ville se Eric Saade live och vad gör man inte när de tjatar hål i huvudet på en?
Jag kan säga såhär; jag gör det nog inte igen. Det var galet mycket människor, elaka var dem också, de höll på att trampa ihjäl mina barn ett par gånger. Människor blir som djur, vänta, vi är djur. Vissa blir bara lite mer aggressiva än andra.
Efter hela Saade-kalabaliken handlade vi lite och for hemåt, jag hade tänkt baka pepparkakor med barnen men jag hade världens huvudvärk efter skrik-kalaset.
Barnen var i alla fall jätteglada över att ha fått se sin idol live, lyckan i deras ögon gjorde mödan värd.


Ikväll är jag inte så glad. Jag är snarare jävligt sårad och förbannad. Att en enda människa kan göra så mycket skada. Du har bara dig själv att skylla så försök inte sopa över ditt beteende och skylla det på mig.
Det handlar bara om att ta ansvar över sitt eget liv, det är inte så svårt.
Jag är trött på dåliga ursäkter.

Jag tycker det är en tråkig fredagskväll. Jag har ingenting för mig, ska kika på en film tror jag.
Idag har jag städat av lite och handlat lite smått inför helgen, det är tur att det snart är dags för barnbidrag för nu är det tomt i kassan.

Nu är det bara att börja räkna ner till jul, nu pratar vi om några ynka dagar!
Det snöade lite i morse och jag blev så lycklig! Jag stod med öppen altandörr med en kopp glögg och log, det såg säkert jättefånigt ut men det skiter jag i. Tyvärr försvann snön lika fort som den kom. Om man kan lita på vädret framöver kommer det regna på julafton och det är inte okej!
Jag behöver snö! SNÖ!

Annars händer det inte så mycket mer än att vi jobbar med vårt projekt i skolan, jag har inte orkat umgås med någon på ett tag. Det beror på lite olika saker som jag inte kan skriva här då jag inte vill att någon ska känna sig träffad eller uthängd.

Glöm inte att skänka pengar till musikhjälpen!

För en tid sedan beslöt jag mig för att söka till vårt lärarfadderi på lärarlinjen, jag tänkte att det kunde vara en spännande och givande uppgift att ha utöver studierna.

Tänkte att jag skulle försöka skriva ett inlägg innan mina ögonlock ger med sig för kvällen.

Jag sov fruktansvärt dåligt natten till idag,låg mest och vred och vände på mig. Inte nog med det så ringde klockan 05:00 för att vi skulle upp på ett tidigt luciafirande på stora pojkens skola. Vi kom faktiskt iväg i tid, vi brukar inte vara i tid när hela familjen ska iväg. Om jag ska själv någonstans är jag alltid för tidig, men att få med hela familjen brukar bli ett lite större projekt.

Dagen började med luciafirande på dagis, det var jättemysigt!
Barnen sjöng så fint och fikat smakade bra och jag känner ännu mer att de har hamnat på rätt ställe.
Efteråt åkte jag vidare till skolan, någonstans på vägen tappade jag rösten.. jag låter jättekonstigt.
Dock hade vi två otroligt bra föreläsningar, föreläsningar som öppnade upp mina ögon ytterligare på vägen mot att bli en bra lärare. Jag ska klara det här!

Nu sitter jag med en kopp kaffe i handen och vilar min röst så att den kanske behagar komma tillbaka.
I morgon börjar jag och min basgrupp vårt fältarbete och vi ska även passa på att fira lucia, jag har preppat med glitter som jag ska ha i håret.

Nu är det inte långt kvar till jul. Jag och barnen räknar ner dagarna. Vi hoppas snön kommer snart.

Bild från förra årets vinter.

Jag börjar faktiskt bli riktigt trött på att vara sjuk nu. Okej, nu är ju inte jag den bästa på att faktiskt VILA av mig infektioner eftersom jag har så många bollar i luften, men det är intensivt nu innan julledigheten och jag kan inte göra mycket åt det.
Dock skulle jag ha skippat städandet idag, men det är ju rätt härligt när det doftar citronsåpa också.

Det är kväll och mörkt ute, barnen vägrar sova och jag har värk i hela kroppen. Har pluggat lite under eftermiddagen, men resten av kvällen ska jag faktiskt VILA så att jag är redo för de minsta barnens luciatåg i morgon bitti.

Ja, ibland blir det inte som man tänkt sig! Jag satt här häromdagen och pysslade framför datorn och så blev skärmen bara svart. Jag trodde bara det var batteriet som var slut, men datorn gick inte igång. Nu har vi pysslat och fixat med datorn sedan dess och har kommit på en nödlösning innan jag har råd med en ny hårddisk. Min dator går just nu genom en extern hårddisk och det får duga så länge som sagt.

Idag är jag ingen rolig bloggare, jag är sjuk och orkar inte riktigt.
Har varit i skolan bland alla andra förkylda studenter, hämtat barnen och ätit kladdiga nudla till middag.

Jag och min bästa vän gör just nu en dag-för-dag-blogglista som vi tänkte följa ett tag eftersom vi haft lite svårt att komma på vad vi ska blogga om.
Jag återkommer i morgon med första inlägget! Håll koll!

Idag gick jag upp med tuppen, det var inte roligt men jag har hittat en sak som gör det fungerande.
Jag sätter klockan på en halvtimme tidigare än jag borde gå upp, jag har fixat så att jag bara kan snooza 5-10 minuter åt gången, till slut ger jag upp för att jag inte orkar höra skiten mer och går upp (här är det farligt att lägga sig ner igen, testa inte det hemma!).

Hade bara en lektion på universitetet idag, vi skulle lära oss att redigera film då det är filmskapande vi ska pyssla med ett tag framöver. Efteråt hade vi ett kort gruppmöte och sedan bar det hemåt mot hemstudier.
Dock hann jag knappt hem fören jag började känna mig jättekonstig i kroppen.
Nu får jag ta febernedsättande och det värker i hela kroppen på mig, ska försöka komma iväg en stund till skolan i morgon. Det får bli en tidig kväll om jag ska orka det.

Nio skoldagar innan ledighet och julfirande.

När det börjar bli kallt ute kan det även vara bra att ha ett par vantar, så jag införskaffade det också. Hittade ett par vantar jag sökt efter men inte hittat förut, otroligt praktiska. Fingervantar och tumvantar i ett. Lite som trolleri.

Jag har tittat på den här mössan i flera veckor och idag kunde jag verkligen inte låta bli att köpa den.
Jag vet att jag ser ut som en...jag vet inte vad.. men jag var tvungen att ha den.
God jul på mig själv!

Det var så underbart skönt att få träffa mina vänner idag igen!
Det har varit skönt med lite hemarbete, men det var nog bra att jag fick komma tillbaka till klassrummet innan jag började klättra på väggarna.
Det kommer vara en hel del tufft arbete nu innan jul och dessvärre kommer det nog bli en hel del plugg över både jul och nyår. Barnen ska i alla fall få långledigt tillsammans med mig så hoppas jag att jag kan få saker gjorda trots att jag har dem hemma.

Idag föll den första snön. Även om det bara varade i sisådär 20 minuter så gick jag lycklig med pirr i hela kroppen från spårvagnen och hem, när jag gick där mellan husen var det en liten flicka som öppnade en ytterdörr, tog ett skutt ut, sträckte upp händerna mot himlen och sträckte ut tungan för att samla snöflingor på den. Jag kunde äntligen känna lite julkänslor i kroppen.

Börjar ni längta efter julen?

Det har varit dåligt med bloggandet idag, men jag har haft fullt upp hela dagen.
När vi vaknade åt vi en mysig adventsfrukost, sedan drog vi igång med att baka lussekatter.
När vi hade bakat färdigt tog vi med all tvätt hem till mamma (ja, vi har hamnat hemskt efter med tvätten och kommer adrig ifatt) och fick hjälp med den, skönt att bli lite bortskämt ibland.
Sedan åkte vi och handlade den sista julklappen, okej, nästan sista. Jag har nämligen en klapp till att köpa till ett julklappsbyte, men det är inte så himla bråttom så jag väntar med den tills barnbidraget kommer.

Jag hade tänkt sitta och njuta ensam framför tv:n ikväll, men de stora barnen vägrar sova.
Det som gläder mig alldeles extra idag är att det snart är måndag och jag ska äntligen till universitetet igen. Ny kurs, nya utmaningar!

När andra ljuset brinner är snart Lucia här
hon bjuder oss på kaffe och bud om julen bär.

Nu ska jag baka lussebullar!!

Det blir nog inte något värst roligt inlägg ikväll, den har dagen har inte varit så rolig vilket resulterar i att jag inte har nåt speciellt att skriva.
Förmiddagen tog jag det lungt, duchade och gjorde mig i ordning.
Jag åkte även iväg en sväng med mamma och lyckades hitta EN julklapp åt stora pojken. Jag inhandlade även saffran och ett pepparkakshus så att vi kan ha bakstuga här i morgon.
Eftermiddagen ägnade jag mig helt åt att städa, det är bara tvättrummet det fortfarande är kaos i.
Jag hinner aldrig ifatt med tvätten eftersom jag inte har någonstans att hänga den efter en färdig tvätt. Jag skulle kunna åka pulka på tvätthögen just nu.

Nu har jag släckt ner alla lampor och tänt ljus överallt, jag har en latte i handen och har det helt okej.

Idag har jag haft två fikabesök, det var skönt att träffa lite människor efter att ha suttit hemma och pluggat. Det känns jättekonstigt att inte ha varit på universitetet på en hel vecka, jag blir galet rastlös!
Jag gjorde även lite fint hemma och tände vaniljljus i hela lägenheten och lyssnade på julmusik, det var mysigt!

Ikväll har vi varit och tittat på musikteater på stora pojkens skola. Det gjorde mig väldigt nostalgisk och jag drömde mig tillbaka till den tiden då jag gick där.
Jag spelade allt från sjungande ängel, wilma (i familjen flintstones) till en sköldpadda i teenage mutant ninja turtles.
När jag såg mig stora pojke dansa och säga egna repliker blev jag sådär rörd.. jag är svag för teater, sång och dans, så jag snyftade lite längst bak i "salongen".

Nu tänkte jag titta på en film på tv för omväxlings skull, en film jag faktiskt inte har sett, bara det är ju spännande.

Det är första december idag!
WOHO! Nu är det bara att ta på långkalsongerna, mössa och vantar och sätta sig och vänta framför fönstret i köket för snart blir det snö!!!